Jaha då det alltså dax för nån slags summering av denna del av kursen. Lite knivigt måste jag säga på ett vis, då jag fortfarande är mitt i processen, men samtidigt skönt, för att kunna gå vidare och börja på nått nytt. Jag får försöka sammanfatta där jag befinner mig just nu, då jag som sagt inte riktigt känner att jag avslutat på nått vis.
Jag känner att min process varit lite mer spretig än den brukar vara. Jag har haft ganska mycket mer tankeverksamhet än verkstad. Visst har jag gjort oxå, småsaker, men inte det fullt givna som under andra projekt. Det känns ganska skönt faktiskt, så här i efterhand. Jag har känt att jag bara följt med i processen och låtit mig undersöka mina spår lite mer fritt denna gång än innan. Det har inte varit det stora som varit viktigt utan snarare alla de små bitar som fört mig framåt.
Jag har ju hela tiden hållt mig till min ingång med DNA, men det har hela tiden tagit nya vändningar som inte vart tänkt från början. Tanken denna gång var att jag inte gjorde det personligt om mig, som varit fallet innan. Självklart blir det alltid personligt då det är jag som gör, men botten har inte handlat om mig och mitt, och det har varit både skönt, annorlunda och jobbigt. Skönt för att inte behöva ransaka sig själv och bearbeta saker på samma sätt, annorlunda då jag har blivit van vid att jobba så och jobbigt då jag upptäckte att mitt photande började med att direkt utmana mina egna gränser, att bearbeta mig själv. Kontentan som jag ser det, är att även fast du inte tänkt göra projektet om dig själv så är det lätt att hamna där ändå. Som sagt, man kan ju bara utgå från sig själv.
De sista 2 veckorna har jag försökt hitta DNA eller mänsklighetens DNA genom en kameralins. Vad är då mänsklighetens DNA? För mig, helt uppenbart, är det människor. Jag ville fånga människor i närbild, fånga deras ansikten när de inte vet att de är iaktagna, fånga blickar, samspel och liv helt enkelt. Det har varit spännande och jag har fått närbilder precis som jag velat ha. Inte många då jag och ny kamera inte riktigt känner varann, men ändå. Sen upptäckte jag där bland 6-700 bilder, blickar. Blickar av den sort som jag sökt fast jag inte visste om det själv.
Sååå, där är jag nu och jag känner mig nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar