måndag, mars 02, 2009

SKIT!!!

Jag har nog lite svårt att förstå hur det egentligen är meningen att jag ska ta mig ur den här fotbojan som jag går och drar på. Efter handledningen kände jag mig positiv och uppåt i fredags, men nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Behöver nog lite hjälp med förklaringar av er...

I början av ett projekt så formar man nån slags ide om vad det är man skulle vilja göra, vilken linje man ska följa under det tema som ligger som ett paraply. Är den iden man får då illustrativ bara för att man kan ana, kanske inte ett fullt ut färdigt resultat, utan mer en ide vad man vill jobba mot? Sen börjar man fundera kring olika material som man skulle vilja testa på, ibland finns inte många alternativ beroende på vart man vill, ibland finns det tonvis med alternativ att välja på. Oavsett vad man väljer för material så har man ju en ide om vart man vill komma, även fast materialen kan leda en åt olika håll. Är det då nu, när materialet kommit in i bilden, som iden man har kan ses som en illustrativ ide?

I 200-kursen jobbade jag med mina inre konflikter för att utvecklas, och i slutändan när allt var färdigt, hade jag inte jobbat tydligt nog mot mottagaren. Jag kände att jag kommit skitlångt med mig själv, men då var jag nog för lite illustrativ. Är den iden som jag jobbade mot då, mindre illustrativ för att den inte är lika föreställande?

De idéer jag hitintills haft i denna kurs har blivit klassade som illustrativa, vad gör jag då för fel? Hur kan man jobba mot något som man inte vet vad det är, som man inte får veta vad det är, för risken att bli för resultatinriktad eller illustrativ. Det som jag jobbar med måste ju spegla min ide som jag har i huvudet, eller? Jag kan ju inte jobba och jobba och jobba helt planlöst utan en tanke på att jag ska komma någonstans. Eller visst kan jag det, men då har jag ju inget att redovisa vilket jag måste göra. Jag fattar inte? När jag väl får en ide om vad jag vill göra...nä då kan jag inte göra den för att då är jag för illustrativ, för resultatinriktad, för lite riktad mot mottagaren. Jag fattar helt enkelt hur fan jag ska jobba. Jag är förbannad helt enkelt!!! Snart skiter jag i alltihopa, lusten har försvunnit när man inte fattar, när vad man än säger eller tänker är fel.

Fan oxå!!!

4 kommentarer:

Marie sa...

Ta och ring till mig så pratar vi lite och inspirerar varandra!!!

s sa...

Åh! Det som verkade så bra i fredags. Funkade det inte med släktträdet?
och vad tänker du om tiden nu?
Gillade dina fina klädnypsfigurer och tankarna om att alla var afrikaner. Vad händer om du snottrar in tankarna i det och försöker gestalta det i en teknik du gillar att arbeta i?

Anonym sa...

Hej! Låter jobbigt!
Det ska vi ändra på! Jag brukar försöka tänka vad har jag för problem, tema, tanke som jag vill utforska. Sedan utforskar jag hur jag på bästa vis kan få ut mitt budskap. Sedan attackerar jag och gör en modell.

Jag tror att de är viktigt att försöka se utanför ordet som man arbetar med. Tänk till exempel ordet, frukten Apelsin. Hur gestaltar man det? För att göra det mer intressant skulle jag inrikta mig mot något som berör Apelsiner. Kanske hur jag känner eller hur människor som arbetar med apelsin- transport egentligen mår.

Kanske kan du försöka se utanför ordet du väljer. Alltså försök att se utanför DNA. (Vilket du kanske redan gör, men jag tänker bara lite fritt) Vad betyder DNA för andra än för dig själv? Vad startar det för frågor? Kanske finns det något som du vill förtydliga och berätta om? Något som upprör och irriterar. Där du kan hämta energi!

Jag hoppas vi ses på fredag! Jag ska vara laddad med inspiration!

Kram kram/ Malin

Anonym sa...

Fan, ja fattar precis vad du menar. Det är precis så jag har tänkt flera gånger under dessa senaste veckorna.

Jag tror det värsta för mig har varit att det känns som att det man gör inte duger. Jag tror man ska försöka se på vilket sätt det duger. För det va det som gjorde mig arg, att jag kände innerst inne själv att det duger och att det är bra, men sen blir man sådär osäker o skitarg när det inte verkar som andra fattar.

Jag tror att för mig har det att göra med dåligt självförtroende. Iaf ibland.

Jag hade nog kört på med ett spår som verkade intressant, och gjort precis hur jag ville, och sen LAGT till mer saker efteråt.

Eller det är vad jag gör egentligen. För först har jag en väldigt tydlig idé. O sen kanske man känner att man får kritik på nåt sätt, men istället för som jag har gjort innan försöka göra om den första idén tills det verkar som att andra är nöjda kanske man lägga till fler saker, så att det tillslut blir sådär mer komplext? Som dina tavlor (den blåa och röda). Du började ju ganska enkelt med dem, men sen växte dom, och växte.

Kör på det handledaren M sa, "OCKSÅ!"
lägg till och lägg till. Ta inte bort nåt förrän det "är klart" eller nästan klart.

You can do it!

Jag tycker att vi ska ses på fredag även om vår handledare inte kan komma. Eller?

Kram från Lelle