Glashus...

Still!

Herregud va de står still just nu och det får inte stå still för då blir ja stressad o då blir det pannkaka o allt blir genomskinligt.



Hmmmmm... fast det var ju genomskinligt det skulle bli.......eller.



Handledning.....å denna ljuva handledning.....

Att kasta sten i glashus

Glashus, genomskinlighet, transparent, lust, värme och öppenhet. Tänk att få bo i en låda, en genomskinlig låda. Är det positivt tro? Att alltid bli sedd, att alltid se. Vem vill bo i ett sånt hus, har jag funderat över. Exhibitionister kanske, eller folk som i allmänhet inte har nått att dölja. Ha ha vem har inte nått att dölja, alla har vi väl saker som man kanske inte vill att andra ska få se. Tänk dig själv att sätta en kändis i ett sånt hus, ståendes klämmande finnar, fullt med paparazzos utanför. Hur skulle det vara tro! Och vem skulle kunna gå förbi ett sånt hus utan att sakta ner farten och titta, oavsett om man vill eller inte. Fast å andra sidan skulle man väl kunna sätta upp persienner, fast vad är då meningen med ett glashus? Jag vill utmana ödet ändå, för ett glashus hade vart intressant att sätta upp på Fjällgatan. Inte för att få veta hur folk lever eller egentligen är uppe på fjället, utan för att visa på att insidan finns där inne i den tråkiga utsidan. Insidan skall få komma ut och ta bort den tråkiga utsidan helt enkelt.

Hur man nu ska gestalta detta får vi se. Har fortsatt min resa på nätet för att finna inspiration. Kolla in denna sida, http://www.transparenthouse.com/

MODELLER

Jag funderar. Min förra ingång till Fjällgatan var ju insida och utsida. Att vid första anblicken var utsidan av husen på Fjällgatan gråa och trista, man fick en tråkig känsla. Men också motsatsen, insidan, att det måste finnas nått mer innanför det tråkiga, trista gråa skalet. Något som är familjärt, mysigt och varmt. Hur ska man då gå vidare?? Känner att jag vill fortsätta på samma tema jag hade innan, göra en slags förlängning av det. Jag har ju kvar samma känsla av projektet som jag hade innan, så det borde ju inte vara så svårt. Ramarna kring projektet, speciellt den stora tidsbristen, kommer sätta lite käppar i hjulet denna gång, men man får väl försöka göra det bästa av det.

Jag tänker mig en utbredning av insidan ut till utsidan. Jag vill känna värmen också på utsidan, när man går gatan fram. Kanske kan man tänka sig att man skulle kunna se den värmen från utsidan om allt var transparent, genomskinligt. Tänker på alla de balkonger som M jobbade med i början av hennes projekt, och varför inte gå längre och sammanbrygga på nått sätt! Skapa transparenta hus där man ser in. Kanske glasbetong eller nått annat smaskigt.

Har idag försökt skapa någon slags ram av både ståltråd och piprensare som då skulle likna ett husskelett. Kan meddela att det inte riktigt gått som jag velat. Ståltråden vart inte stark nog och mitt "hus" blev en sliddrig massa som inte alls ville samarbeta med mig och mina tankar. Jag var inne på modellbyggandet redan i början av förra projektet så jag får nog tänka om och leta andra lösningar.

Satte mig på nätet och började planlöst söka och hittade ett gratis 3D program som heter google sketchup (http://www.sketchup.nu/). Förmodligen ingen nyhet, men ändå nytt för mig. Laddade hem detta och började leka! Skitkul, och inte så svårt efter ett tag.

Vi får se vart detta landar!

SMURF

Igår ville jag flyga iväg till ett lugnare ställe där jag kunde vara för mig själv.

Men av nån anledning kunde jag inte lyfta...

Kände mig förbannad helt enkelt... Ibland känns det som om allt går emot en, även fast man vet att man har andra bakom sig... Man känner sig liten och otillräcklig...

och aningens förvirrad...

Men idag är en ny dag och nu ska jag in i ateljén och experimentera... SÅ.....HUBBA HUBBA...

Ballonger!

Sitter och blåser ballonger! Inte för att jag måste, det är inget kalas på gång eller så, utan för att när luften gått ur måste den fyllas på igen...på nått sätt. Hoppas kunna fylla på tillräckligt många ballonger för att kunna flyga iväg...nja inte så drastiskt kanske, men ändå. Kan undra vilka ballonger som inte får följa med, vilka som får stryka på foten så att säga!


Nytt projekt/uppsats/gestaltning/bildtolkningsverktyg/och fullt schema, känns tungt!

Tror jag fortsätter att blåsa ballonger istället...

Den upphängda reflektionen

Ännu ett projekt till ända. Det kändes skönt att hänga upp mitt arbete i aulan, nästan som att på nått sätt få det på pränt. Att nu är man färdig, ja så färdig man nu kan bli i ett sånt här projekt. Jag har märkt att jag lever kvar i processen, har liksom svårt att släppa den eller vill inte släppa den. Det är skönt att vara mitt i en process (trodde aldrig jag skulle säga det men så är det för mig), oavsett om processen har varit jobbig eller inte.

Detta projektet har varit helt annorlunda från förra gången. Det har nästan känts som om processen har fört mig framåt istället för att, som innan, när det varit jag som har varit den styrande parten. Den fick liksom ett eget liv och följde sin egen väg och det var bara för mig att hänga på. Rent ärligt har det varit helt ljuvligt. Jag har känt mig mycket lugnare och inte så hispig som bara jag kan bli, när man får nått slängt i knät. Tror att i början vart jag inte så engagerad, tänkte att projektet var på så kort tid. Hade massor av "tomma" ideer som alla gick ut på att göra det enkelt för mig själv. Självklart måste man ibland få göra det enkelt för sig när allt annat runt omkring en är kaos, för så var det för mig i början. Vissa perioder är väl bara såna i livet! Som jag känner det nu i efterhand, så var det nog processen som fick mig att fokusera igen, att skrapa ihop och komma igen, och det känns skönt.

Jag känner mig nöjd, eller nä jag känner mig jättenöjd med det som jag åstadkommit och dit jag har nått under detta projekt. Jag har vågat släppa loss och flyta med och släppa in alla möjliga och omöjliga tankar. Det har inte funnits några gränser och mina egna hjärnspöken har hållt sig i schack (eller kanske finns de inte kvar). Jag har börjat sträcka på mig och söka mig ut i det som finns utanför mig själv, även fast jag har en bit kvar för att nå hela vägen ut. Det tror jag har gjort att jag känner att jag kommit så långt under dessa veckorna. Att man tar in andra perspektiv i sin närmaste zon, låter sig inspireras av det som finns utanför.

Det jag har jobbat med har ju varit en slags motsättning i det som finns på utsidan och det som finns på insidan. Känner att jag nådde dit jag ville och fick fram den känslan som jag sökte. Många har sagt att mitt arbete ser ut som en slags flygbild, en karta, och det är nog precis vad det är. En karta över både tid, rum och historia som är tajt förknippad med mig och min släkt, men även med folket som bor på Fjällgatan. Kartan kan kanske ses som den länk som jag har behövt för att ta in världen utanför och för att komma vidare.

Denna gigant!

Konstigt, när jag vakna i morse och tills nu så sitter jag bara och glor på det jag gjort. Helt plötsligt känns det för stort. Jag är van att inte göra så stora saker, men detta är ju gigantiskt. Det kändes inte gigantiskt när jag sydde igår, men sen när jag väl hängt upp den. Ja den har liksom tagit en annan form, en gigantisk form utan att jag märkt det. Vad var det som hände egentligen? Vad gör jag nu, ska jag bara acceptera detta gigantiska faktum? Känns lite skrämmande faktiskt, vet inte riktigt vad jag ska göra, Hjälp!!

UTSIDAN PÅ INSIDAN!

Hade tänkt att göra ett kollage för att illustrera utsidan i mitt projekt, men det blev inte så. Sista handledningen fick mig på andra tankar, eftersom jag redan kunde se den färdiga produkten. Så efter mycket tänkande fortsatte jag att sy. Det har kännts jättebra, nästan som en avslutning på det jag börjat. Så utsidan har helt enkelt blivit satt utanför insidan!

Min mormors gamla symasin däremot måste fått en smärre chock av all detta syande, och lade helt sonika av idag. Hur jag än försökte så ville den inte. Tror jag bröt 4 maskinnålar och gick igenom en hel rulle tråd innan jag gav upp och sen gick jag in och lånade grannens maskin. Skam den som ger sig...

Tid!

Jag syr in historian, min egen för att få fram andras!

Jag har jobbat med insidan på mitt projekt hela veckan. Jag brukar ju inte sy sådär ofta speciellt, så det har varit kul faktiskt. Jag vill försöka få fram att det finns nått mer där på insidan, innanför väggarna på Fjällgatan. Därför åkte jag hem till min mamma som är en lapptäckes-fantast och började reka tyger (där fanns massor kan jag säga). Min mamma har flera garderober fulla med tyger som hon sparat i massvis med år, och där stod jag på öronen. För att få fram den varma, kärleksfulla familjekänslan i det jag gjort, så tänkte jag att jag måste gå tillbaka till mig själv och min familj. Det är ju det som ligger mig varmast om hjärtat, så för att få fram insidan på Fjällgatan var det där jag behövde börja. Alla tyger jag har sytt av denna vecka finns med i min historia. Det är gamla gardiner från barndomen, mormors gamla klänning, tröjor, lakan, skjortor, handdukar och andra saker. Helt enkelt en "trip down memory lane" liksom. Det har varit helt fantastiskt faktiskt!

Imorse skickade jag iväg barnen till skolan vid 8 och sen satte jag igång. Efter ett tag hörde jag någon ta i dörrhandtaget och hörde min son ropa hej. Först fattade jag ingenting, tänkte att det hade hänt nått på busshållsplatsen. Sen gick det upp ett ljus, klockan var 14 och han kom hem igen... Helt otroligt att man bara kan försvinna in i sitt arbete och helt glömma tid och rum. Jag hade inte ätit, inte rökt (vilket naturligtvis är sunt...) och inte ens varit på toa på 6 timmar. Sanslöst!! Medan jag ändå är helt inne i detta med historia, så tänkte jag att ni kunde få njuta av ett tidigt mästerverk av mig...