VFU-kaos :-)

Jaha så har då VFU´n börjat. Skönt att vara tillbaka. Dock visade det sig innebära helt oförutsedda förutsättningar som ställer allt på ända. Byggnaden där medieprogrammet är inhyst, tillsammans med estetämnen, fordon, el och tele mm, har blivit utdömd! Jo så att... Lätt uttryckt kan man väl säga att problem uppstått för alla inblandade. Så nu får omplanering ske i mitt huvud med uppgiften pga brist på teknisk utrustning och material överhuvudtaget och för att inte tala om lokaler. Men, men, var sak för med sig bra erfarenheter och flexibilitet tillhör yrket. Imorgon blir det utflykt till Malmö och SydSvenska Dagbladet.

Skolan och allt det andra...

I Lpf 94 står det om skolans uppgift. Det står där, klart och tydligt, vad som är meningen med de kunskaper och värden som skolan skall förmedla:

"skolan har uppgiften att till eleverna överföra värden, förmedla kunskaper och förbereda dem för att arbeta och verka i samhället. Skolan ska förmedla sådana mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram som alla i samhället behöver. Eleverna ska också kunna orientera sig i en komplex verklighet med stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Deras förmåga att finna, tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktig. Eleverna ska träna sig att tänka kritiskt, att granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ".

(Lpf 94:5)

Vi vet av erfarenhet att dessa dokument har stor tolkningsfrihet och därför kan appliceras i skolans vardag på många olika sätt. Som lärare skall vi förbereda eleverna för en morgondag vi inte riktigt vet hur den kommer te sig. Detta är en stor utmaning. Fokus ligger någonstans mellan avvägning på ämnet i sig för stunden och det livslånga lärandet. Det är en komplex värld där ute och den måste vi lära dem hantera på många olika sätt.

Kommunikation är en grundpelare och det kommuniceras på massvis med sätt inom skolans väggar. Undervisning sker på så många olika vis, både de med för och nackdelar. Som de säger, alla sätt är bra utom de dåliga. Av erfarenhet vet jag att just kommunikation, dialog, kan vara svårt att få till i klassrummet, speciellt inom bildämnet. Visst diskuteras det saker fram och tillbaka om tex material mm, men de där djupare och givande samtalen som oftast blir väldigt personliga när det kommer till elevens eget bildspråk, är svåra att få till, men så otroligt viktiga för att komma vidare i processen.

Det är just processens gång som uteblir. Fokus blir på produkten, det färdiga resultatet. I mitt huvud och i min värld med mina glasögon, funkar inte riktigt det. Just i bildämnet är det processen som leder fram till de viktiga insikter som blir till kunskap. Fokus blir på den formativa bedömningen istället för den summativa och det för mig blir härligt. Detta synsätt och arbetssätt vill jag applicera på medieundervisningen med, med allt vad det innebär. Detta för mig är en utmaning.

Hur får man då fram den där processen till ytan? Jo, genom dialog och med fokus på läroprocessen med ständiga återkopplingar. Man skall använda sig av de "gemensamma referensramar" som finns i klassrummet och i den globala och "komplexa verkligheten" och i förlängningen komma till insikter och kunskaper och lära genom processen ("konsekvenser"). Helt enkelt genom kommunikation och dialog. Man lär genom och tillsammans med andra (snacka om sociokulturellt perspektiv...).

Det är här de olika verktygen kommer in. Hur får man fram dialogen och hur får man eleven att se sin process med både sina egna och andras glasögon? Det är ju så att man som lärare skall ge alla i det demokratiska klassrummet en chans att komma till tals, att få göra sin röst hörd. Vad är då inte bättre än att använda sig av de sociala medierna som ändå finns där i de ungas värld. De finns ju där framlagda på silverfat och det är bara att ta för sig. Att använda sig av bloggar i undervisningen som en väg att skapa den dialog jag eftersöker och som i förlängningen synliggör processen och skapar insikter och kunskap. Det ena föder det andra.

Kanske det bara är jag och mitt sätt att se på lärande och skolan i stort, men jag tycker att det är för mycket korvstoppning. Skolan är inte längre den allvetande institution som den en gång var. Information finns överallt och är mycket mer tillgängligt för alla. Vi måste ge eleverna en annan slags kunskap än förut. En slags kunskap som blir mer beständig och giltig i alla de komplexa situationer de unga kommer befinna sig i. Självklart måste de lära sig "ämnen" oxå, men ämnen idag är inte lika starkt avgränsade från varandra som de var förr. Det är ett skönt virrvarr med tentakler som spretar hej vilt, in och ut ur olika ämnen, och som blir till en helhet. Världen är inte uppdelad i fack så varför skall skolan vara det. Ämnesintegration och användargenererat innehåll skapar kunskap i helhet,delaktighet och inte bara kunskaper i olika fack sagt och framlagt av andra.

Här, här och lite där...

Sidor, sajter, bloggar, artiklar och åsikter flimrar förbi i sökandet av det här med sociala medier, sidor som kan ses som delar av helheten med länkade mellanrum i det stora cyberuniversumét.

Fler och fler myndigheter och företag väljer att lansera sig via sociala medier. Det finns en problematik och flera dilemman med det, därför har datainspektionen tagit fram en vägledning för hur detta skall gå till, här.

Här finns en annan sida som var lite kul att surfa runt i...

Sen har vi de som är avundsjuka på hur bra det där med facebook mm blev, så här kommer några uppstickare oxå.

Och till slut...om du tröttnar på skiten...klicka där!

Kortvarig Wiki!

Hemläxan kom och gick så att säga. Jag utförde min del med att lägga upp en artikel på Wikipedia och "Rex" utförde sin del och raderade den i brist på relevans...tydligen är jag inte ensam om detta, för E tog det bara en minut. Frågan är vem som bestämmer om vad som är relevant och inte...tydligen rexáre och skägglundáre. Okej då, kanske det inte var så relevant direkt för den stora allmänheten, men ändå, det finns ju artiklar där som jag inte finner relevant...

Föreläsning...

Gårdagens föreläsning om sociala medier var givande och tankvärd. Jag håller med Saltlakris i vad han skriver om google. Man ser det blinkande sträcket och den vita rutan på google och funderar på om man borde söka det eller det, man funderar både en, två och tre gånger extra, efter tankarna som föreläsningen gav. Skrämmande tanke att man tror att man väljer att vara anonym på nätet, men att man hela tiden blir kartlagd av Storebror. För mig spelar det liksom inte någon större roll om man är en "viktig" person eller en "pöblel" bland andra "pöblar", jag vill inte bli kartlagd ändå, inte om jag inte väljer själv. Sociala medier är så mycket mer än vad jag först tänkte.

Jag tittar på mina anteckningar från föreläsningen och ser korta fraser som: Infomation age, the machine is using us, den stora allmänheten, användargenerarade plattformar, stalking, normer, FRA och vem ser dig... Ska man bli rädd? Nja...kanske inte, men man borde bli reserverad, kritisk, ifrågasättande och mån om den egna personliga integriteten. Men hur är det då, jag är ju vuxen. Hur skall man få fram detta till alla de unga som "kartläggs" där ute? Det här är viktigt! Det handlar inte längre om att bara lära de unga om källkritik i förhållande till den information de söker på nätet till tex en uppsats, det handlar om så mycket mer. Vidare ser jag fraser om skolan i förhållande till sociala medier: uppdaterad info, verkliga arenor, gemensam grund - svårigheter, underhållande - undervisande - vilken roll skall man ha som lärare och vidare multitasking. Ett av klippen vi fick se kan man se flera gånger,här,inte konstigt att man börjar fundera.

Får nog fundera en stund...

...

Den vackraste av själar

den starkaste jag vet,

Stå ej och gråt vid min grav.

Jag sover ej, jag gav mig av.

Jag är tusen vindar över sjön.

Jag är sliverglittret över snön.

Jag är solsken över mogen säd.

Jag är stilla regn i höstens träd.

När du vaknar i morgonens vila,

är jag tysta fåglar som ila

i cirklande flykt över vatten.

Jag är milda stjärnor om natten.

Stå ej och sörj vid min grav.

Ja är ej död, jag gav mig av.

Det finns inga ord kvar,

bara massor av minnen

i stor sorg och saknad.

Finns det någon där ute...

Jag började min blogg-väg 2007 i samband med kurser på HDK. Vi "tvingades" använda detta forum under våra konstnärliga processer. Helt ärligt trodde jag inte att jag skulle fortsätta efter kursernas slut. Men något hände där ute. Jag fick insikter som jag inte trodde jag skulle få och på den vägen är det. I 2 år bloggade jag i samband med saker på HDK. Min upplevelse av att komma vidare, få hjälp och diskutera mitt i processens underbara värld, fick mig att inse fördelen. Tankar skapades om bloggandet som verktyg i skolan. Jag var såld totalt för jag vet att det funkar (Nu skall jag då in i twitter...). Vidare, under min sista termin på lärarprogrammet, skulle det utföras ett skolutvecklingsprojekt. För mig var det självklart vad jag skulle göra. Jag startade bloggar med estetelever och det var givande, men dock tidsbegränsat. Det blev ingen fortsättning, då min termin tog slut och jag exades. Men tanken fanns kvar och jag fortsatte undersöka och leta för egen del. Jag hittade lärare, vissa som jag bad att få träffa och intervjua, i min närhet som jobbade på samma sätt med bloggning som verktyg, tex här. Förra terminen skrev jag om sociala medier i VFU-rapporten och kanske kan det ses som en fortsättning av allt det andra.

Oavsett... Allt handlar om kommunikation. Det tror jag! Att inte vara rädd för att lägga sig i, ställa frågor och faktiskt ärligt bry sig om vad det är som de unga gör på nätet. Jag läser här om det här med unga, Internet och personlig integritet. En början i den stora djungeln där ute...

Det är en otroligt intressant text. Kanske inte den nyaste, men fullt giltig. De sociala plattformarna på nätet är ju alltid närvarande medium, som används flitigt av ungdomar. Man som vuxen kan inte bara ignorera att nätet finns och inte ta tag i och diskutera det som sker där. Det handlar om kommunikation i högsta grad. Vi måste bjuda upp till dans och föra integritet, upphovsrätt, mobbning, grooming och källkritik mm in i ljuset. Självklart vet de unga om riskerna till viss del, men jag tror att det saknas vuxen-närvaro i deras intenetanvändning. Jag tror inte att man får ett nej om man frågar dem vad de gör där och om de kan visa, så gör iaf jag. Jag har själv en tonåring där ute...Frågor måste bli ställda, diskussioner måste bli förda och man måste visa sig intresserad av deras värld.

Inopererade chip...

När jag växte upp var det aldrig tal om att ständigt vara nå-bar och uppkopplad. Var man någonstans så var man där tills man var färdig med det, punkt slut. Telefonen, som satt fast i väggen, gick varm på kvällarna tills pappa sa ifrån att nu får det vara nog. Då pratade man en stund till, tills han blev ordentligt förbannad, då la man på. Nyheterna som var tillgängliga fanns i tidningen, som jag för övrigt varje morgon läste upp och ner...och de undrade varför jag inte kunde läsa..., eller på tv på kvällen kl 21, vilket pappa skulle lyssna på på högsta volym.... Där fanns inga alternativ för den gemene mannen i stort.

Nu skall man vara ständigt uppkopplad med det ena eller det andra och vara nå-bar ALLTID. Det är oftast inte frågan om när och hur man skall vara det, utan det är en självklarhet att man skall vara det hela tiden. Man skall facebooka, twittra, smsa, mmsa, maila, prata och tycka hela tiden. Utvecklingen går framåt i en rasande fart och man skall hänga med och ha åsikter överallt hela tiden. JAG BLIR TRÖTT!! Helt ärligt blir jag trött och fundersam på vad som kommer härnäst. Inopererade chip för att kunna ses som en prick på en karta så att alla kan hålla koll på en. Jag vill inte riktigt vara den där pricken som alla kan se och höra hela tiden, när skall man då få ro?

Nej jag säger inte att allt var bättre förr, så gammal är tant inte ;-). Det är kanon på massvis med sätt. Jag bara säger att det i tomheten och tystnaden finns insikter och kunskaper som inte får ta plats för all trafik som hela tiden skall kategoriseras, sorteras och informeras. Jag vill inte vara trackable at all times...

Läste idag lite i boken Nordic Perspectives, artikeln skriven av Stefán Jökulsson "Creativity in Media Education". Den gav insikter. Sköna sådana. Så eftersom jag har fått den på min lott (Tack Karin...)kanske ni andra inte läser den framöver...GÖR DET!

Jaha så de närmsta veckorna kommer här bloggas och twittras förbrilt...kanon till viss del, men jag kommer smyga undan till den där tomheten och tystnaden för att få de insikter som mitt konstnärshjärta ständigt suktar efter...

Nu skall här bloggas om unga och internet i samband med att vi skall läsa Elza Dunkels bok "Vad gör unga på nätet?"...iaf så fort den kommer från adlibris..