Skolan och allt det andra...

I Lpf 94 står det om skolans uppgift. Det står där, klart och tydligt, vad som är meningen med de kunskaper och värden som skolan skall förmedla:

"skolan har uppgiften att till eleverna överföra värden, förmedla kunskaper och förbereda dem för att arbeta och verka i samhället. Skolan ska förmedla sådana mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram som alla i samhället behöver. Eleverna ska också kunna orientera sig i en komplex verklighet med stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Deras förmåga att finna, tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktig. Eleverna ska träna sig att tänka kritiskt, att granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ".

(Lpf 94:5)

Vi vet av erfarenhet att dessa dokument har stor tolkningsfrihet och därför kan appliceras i skolans vardag på många olika sätt. Som lärare skall vi förbereda eleverna för en morgondag vi inte riktigt vet hur den kommer te sig. Detta är en stor utmaning. Fokus ligger någonstans mellan avvägning på ämnet i sig för stunden och det livslånga lärandet. Det är en komplex värld där ute och den måste vi lära dem hantera på många olika sätt.

Kommunikation är en grundpelare och det kommuniceras på massvis med sätt inom skolans väggar. Undervisning sker på så många olika vis, både de med för och nackdelar. Som de säger, alla sätt är bra utom de dåliga. Av erfarenhet vet jag att just kommunikation, dialog, kan vara svårt att få till i klassrummet, speciellt inom bildämnet. Visst diskuteras det saker fram och tillbaka om tex material mm, men de där djupare och givande samtalen som oftast blir väldigt personliga när det kommer till elevens eget bildspråk, är svåra att få till, men så otroligt viktiga för att komma vidare i processen.

Det är just processens gång som uteblir. Fokus blir på produkten, det färdiga resultatet. I mitt huvud och i min värld med mina glasögon, funkar inte riktigt det. Just i bildämnet är det processen som leder fram till de viktiga insikter som blir till kunskap. Fokus blir på den formativa bedömningen istället för den summativa och det för mig blir härligt. Detta synsätt och arbetssätt vill jag applicera på medieundervisningen med, med allt vad det innebär. Detta för mig är en utmaning.

Hur får man då fram den där processen till ytan? Jo, genom dialog och med fokus på läroprocessen med ständiga återkopplingar. Man skall använda sig av de "gemensamma referensramar" som finns i klassrummet och i den globala och "komplexa verkligheten" och i förlängningen komma till insikter och kunskaper och lära genom processen ("konsekvenser"). Helt enkelt genom kommunikation och dialog. Man lär genom och tillsammans med andra (snacka om sociokulturellt perspektiv...).

Det är här de olika verktygen kommer in. Hur får man fram dialogen och hur får man eleven att se sin process med både sina egna och andras glasögon? Det är ju så att man som lärare skall ge alla i det demokratiska klassrummet en chans att komma till tals, att få göra sin röst hörd. Vad är då inte bättre än att använda sig av de sociala medierna som ändå finns där i de ungas värld. De finns ju där framlagda på silverfat och det är bara att ta för sig. Att använda sig av bloggar i undervisningen som en väg att skapa den dialog jag eftersöker och som i förlängningen synliggör processen och skapar insikter och kunskap. Det ena föder det andra.

Kanske det bara är jag och mitt sätt att se på lärande och skolan i stort, men jag tycker att det är för mycket korvstoppning. Skolan är inte längre den allvetande institution som den en gång var. Information finns överallt och är mycket mer tillgängligt för alla. Vi måste ge eleverna en annan slags kunskap än förut. En slags kunskap som blir mer beständig och giltig i alla de komplexa situationer de unga kommer befinna sig i. Självklart måste de lära sig "ämnen" oxå, men ämnen idag är inte lika starkt avgränsade från varandra som de var förr. Det är ett skönt virrvarr med tentakler som spretar hej vilt, in och ut ur olika ämnen, och som blir till en helhet. Världen är inte uppdelad i fack så varför skall skolan vara det. Ämnesintegration och användargenererat innehåll skapar kunskap i helhet,delaktighet och inte bara kunskaper i olika fack sagt och framlagt av andra.