måndag, september 06, 2010

...

Den vackraste av själar
den starkaste jag vet,


Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej, jag gav mig av.

Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är sliverglittret över snön.
Jag är solsken över mogen säd.
Jag är stilla regn i höstens träd.

När du vaknar i morgonens vila,
är jag tysta fåglar som ila
i cirklande flykt över vatten.
Jag är milda stjärnor om natten.

Stå ej och sörj vid min grav.
Ja är ej död, jag gav mig av.


Det finns inga ord kvar,
bara massor av minnen
i stor sorg och saknad.

2 kommentarer:

Majoy sa...

Åh så vacker! Tycker mig ha hört den förut, eller blandar jag ihop den med någon annan dikt? Du kasnke har skrivit den själv? Kram <3

BildLinda sa...

Du har hört den Majoy. Majlis läste den dikten på mormors/farmors begravning. Den säger så mycket...
Kram till er