Väntan!

Efter en jul med en släng av influensa, tomte, klapp- och mat hysteri och total avkoppling, så väntar man på svar från vår handledare om vad som behövs ändras i uppsatsen, ska bli spännande och skönt. Känner att jag verkligen vill avsluta detta nu!

Det finns en tid för allt..

Idag, mina vänner, har jag och Crico knytit ihop säcken!
Vi plockade fram de sista krafterna och har avslutat, korrigerat, omstrukturerat, filat och till slut skickat in en komplett examensuppsats till vår handledare. Jo...visst, jag vet att det bara är ett första utkast till handledaren...men dokumentet som man levt i de senaste 6 veckorna har inga röda, gula, blå eller rosa markeringar kvar...alla plupparna är borta, sidnumreringen är komplett och säcken har knutits ihop så gott det går. Hur känns detta då? Joo...det känns bra, skönt, overkligt och konstigt. Ja ja...jag vet att vi inte är färdiga men ändå, We did it!

Fast jag måste säga att när vi jobbat hela dagen och bara skulle spara ner filen på usb-minnet, så låste sig datorn hela datorn, ville inte omstarta och bara stängdes av. HJÄRTAT I HALSGROPEN KAN JAG SÄGA!! Det sista man vill att ju att få en hårdiskskrasch! Men, mitt hus´s dataguru kom till undsättning och löste situationen. Dock var det lååååååånga 15 minuter tills vi såg att allt är ok!

Livet känns ganska fint just nu!

Bubblans värld och röda markeringar

En extrem trötthet har landat. Tror att både jag och Crico känner av den. Vi har en stark vilja att ro detta i land, men det är stora vågor på vägen just nu. Livet utanför vår skapade bubbla tränger sig in och gör sig påmind fast att vi försöker mota bort den.

Idag har vi rättat till och strukturerat upp de flesta lysande röda markeringar som vi puttat in för att se att vi skall tillbaka och fixa iordning. Diskussion och resultat har tagit form, om än väldigt svårkrystat på formuleringsfronten, men det finns där iaf även om de inte är färdiga. Ska sätta igång med sammanfattning och reflektion imorgon förmiddag, medans Crico tar tag i resterande litteraturskrivelse. Eftermiddagen blir avsatt till handledning med B. och det skall bli skönt så man får veta om man är på rätt väg med dessa nyinsatta delar.

Det är ju snart dax för den första inlämningen och då skall alla delar vara kompletta. Vi får väl se hur det går med det...det får tiden utvisa....för hur vi än vänder och vrider på det så har dygnet ändock bara 24 timmar!

Krystat...

Resultat och diskussions-delarna är så förbannat krystade på nått sätt. Alla meningar som skrivs, vänds och vrids på tills de är helt upp och ner, och alla ställs mot frågan; är det verkligen detta vi syftar på och vill? Varje detalj måste stämma med vår frågeställning och uppsatsämne och det är lätt att snärja in sig.

Skillnaden mellan resultatat och diskussionen är till en början ganska uppenbar, men när man väl sitter där så funderar man hela tiden om det vi skriver är det ena eller det andra, och då är det inte riktigt lika uppenbart.

Datorn vandrar mellan mitt och Cricos knä och vi avslutar, omformulerar och ifrågasätter varandras meningar, från det stora hela, till detaljer och vidare mot molekylernas värld. Fast även om detta är både omvälvande och tröttsamt till bristningsgränsen, så är det intressant och givande, och mitt och underbara Cricos förhållande tas till nya höjder.

Konsten att...

Konsten att sammanfatta och föra ihop det som man har skrivit och komma fram till nått slags resultat, är inte det lättaste. Faktum är att det är mycket svårare än jag trodde. Man har läst så mycket, har så många tankar i huvudet som snurrar, att allt känns flummigt. Jag skulle vilja kalla det teoretiskt ordbajseri av högsta klass! Man frågar sig hela tiden om det man skriver är relevant för ens ämne. Vi får väl se hur och var detta hamnar i slut ändan...

Gubbavslut!

Nu har jag jobbat färdigt med Vygotskij. Jag trodde han skulle vara den lättaste av de tre som jag gått igenom, men ack vad fel jag hade. Han var så spretig, inne i flera olika områden och väldigt svävande i sina resultat. Men att avsluta där kändes bra ändå.

Nu vänder vi nosen mot resultatdelen för att koppla samman det vi skrivit so far. Jag ser massvis med kopplingar mellan läroplanerna som Crico tampats med och mina gubbar, fast det är kanske inte så konstigt, mycket av deras grundtankar syns tydligt i läroplanerna. Väldigt intressant faktiskt att se kopplingarna som finns genom tiderna mellan dessa.

Tiden börjar rinna ut och vi har mycket att göra kvar. Men någonstans måste man dra en gräns. Det finns mycket som man skulle vilja få in från övrig litteratur, men som sagt, måttet är snart rågat!

Tror jag avslutar för ikväll, kommer inte längre just nu. Mys i soffan med familjen är oxå viktigt för att hämta energi..