Reflektion!

Att reflektera och tänka över vad man har gått igenom efter ett projekt som detta är alltid bra. Då får man möjlighet att tänka efter vad det är som man egentligen har sysslat med de senaste veckorna, för oftast så rusar tiden iväg när man hela tiden ”gör”, att man missar att tänka efter.

För att börja starkt… så vill jag börja med de negativa saker jag anser funnits under detta projekt som både berott på mig själv, men även på omgivande ramar. För att börja med de yttre ramarna så har det under denna tid varit himla stressigt med tanke på tidsbristen och att vi både skulle skriva uppsats, göra en gestaltning och ha ett väldigt fulltecknat schema samtidigt. Detta är ju inte alls ovanligt på något sätt, men dock väldigt frustrerande. Det känns som om det som fick stryka på foten för skriveriet och gestaltningen var bildtolkningsundervisningen. Det känns tråkigt, för jag känner att jag inte hunnit läsa och engagera mig i bildanalyslektionerna som jag velat, och som är en så viktig ingrediens för en lärare i bild. Det känns som om jag missat hela den biten på grund av detta, och det är jättetråkigt! Det har helt enkelt alldeles för många avbrott för att allt skulle kunnat blir så bra som möjligt.
Vidare, när det kommer till mig själv, så tycker jag att jag kanske inte varit riktigt lika fokuserad och engagerad som under de andra projekten vi haft. Min egen drivkraft har varit låg och det känns så här i efterhand ganska tråkigt. Man kan alltid i efterhand se vad som kunde gjorts annorlunda, vilket naturligtvis är nyttigt, men också irriterande. Jag skulle även ha velat gå djupare ner i vissa delar, för att riktigt komma mitt projekts kärna ännu närmare. Kanske berodde detta på att jag inte kom igång fören väldigt sent och att tiden då var för knapp för att göra så, eller så fanns helt enkelt inte kraften och lusten där. Jag kan känna en viss irritation på mig själv när man under redovisningen fick frågor som man inte riktigt funderat över. Det visar ju att man inte riktigt gått hela vägen fram. Om det enbart berott på mig eller om det var en kombination av både mig själv och omkringliggande faktorer, låter jag nu vara osagt.

Jag känner mig, trots ovan skrivna, väldigt nöjd med det jag åstadkom. Jag har lärt mig massor när man tänker efter, och det är väl det som är meningen med en process som denna. Det är ganska roligt, för när min process väl kommer igång, så får den ett eget liv, och det är väldigt spännande att jobba så. Även fast allt kanske inte riktigt blev som man velat från början, så har jag lärt mig mycket om mig själv och hur jag fungerar när tiden är knapp och när det finns lite för många järn i elden samtidigt.

Mitt tema, insida och utsida, har känts väldigt relevant för mig. Det har fått mig att fundera kring personliga saker som tex min familj, mina värderingar och min historia, men också andra saker som människor i allmänhet och barn i synnerhet. Det har fört mig både högt och lågt och till ställen jag annars kanske inte skulle besökt och grävt i. Nu i efterhand ser jag en tydlig koppling mellan temat och läraryrket och vidare till mitt brinnande intresse för barn och ungdomar och relationer mellan människor. Kanske var det därför som folket på fjällgatan tog över både festen och ratten över processen…

Vidare så satte jag ju som delprojekt att lära mig Photoshop, och det har jag gjort. Visst har jag bara skrapat på ytan, men det är alltid en början, och det skall bli kul att fortsätta. Jag känner mig nöjd med mina bilder och att jag faktiskt fick fram det som jag hade tänkt och lite till. (en lite tanke så här efteråt; vad hade mitt projekt hamnat om jag inte fått inspirationen från Berlin...)

Sen måste jag säga att på ett sätt har det faktiskt varit bra att skriva rapport samtidigt som man gjorde gestaltningen, även om jag inte trodde det från början. Visst har det varit otroligt stressigt och frustrerande när man skrivit en bra bit och sen upptäckte att processen tagit en annan vändning, och man fick radera och skriva om. Men det medförde ändå att man synliggjorde sin process på ett annat sätt undertiden som den pågick och jag tror att man kommer längre på det viset. Fast det gör man ju på sätt och vis när man bloggar också, men ändå på ett annat vis på ett annat plan för egen del.

När allt kommer kring så har jag fortfarande huvudet upp och fötterna ner, ändan bak och nosen fram, och så här på andra sidan projektet, så skulle jag inte vilja ha det ogjort. Fast nu vill jag ha lite ledigt, jul med familjen och kul i snön på brädan… så god jul alla och ett gott nytt!!

#!!&%()"__=??

Säcken ska dras ihop och knytas till. Fast det är lättare sagt än gjort!! Känner att det finns så många lösa trådar att jag inte riktigt vet var jag ska börja dra... Gestaltningen känns bra, eller så bra den kan bli och det känns skönt. Dock är det uppsatsen som ska bli färdig och den är för mig väldigt tung. Jag skriver och raderar och skriver igen. Jag har suttit med min dator i knät i flera dagar nu, känns nästan som om den vuxit fast. Man får väl trösta sig med att oavsett vad som händer, så kommer deadline att komma och vardagen fortsätta och mer är det inte med det helt enkelt!!