Ja tänk vad en handledning, ett samtal kan göra. Det har fått mig att se på mina val och ideer ur ett annat perspektiv. Jag trodde jag var lite klar över hur jag skulle utforma mina ideer i detta projektet. Ja eller, visst var jag förvirrad, men det kändes ändå som om jag hade grundtanken klar. Jag vill ju jobba med mina inre konflikter såsom att utplåna mina hjärnspöken och vanor. Tex har jag en ful ovana att alltid jämföra mig med andra vilket är helt befängt, men svårt att komma ur. Jag är också osäker på om det jag gör duger. Nu vet jag att de som känner mig skrattar och säger att lilla du, du kan visst, sluta upp och såsa. Ok, det kan jag gå med på, men hur katten gör man för att följa sina egna råd som man alltid ger till andra?
Sen ville jag, för att ytterligare förstärka mitt val av tema, jobba med material som jag tidigare inte rört, därför satte jag igång med leran. Jag säger inte att det jag gjorde med leran är ogjort. Problemet med leran (för min del), är att dreja på ett sätt alltid har ett givet mål tex en skål, en mugg eller nått annat bruksföremål (förmodligen får jag en hop med arga keramiker efter mig nu, men så här känner jag just nu). Men som sagt innan, hur många skålar kan man ha på rad egentligen, innan de trillar över kanten? Vidare, genom detta så blir jag omedvetet fast i att mottagaren är det viktiga, målet med de sakerna jag gör. Jag vill inte ha ett givet mål där jag kan se produkten, där produkten eller det färdiga resultatet är det viktiga, och detta skapar ett dilemma. Hur går jag nu vidare då?
Samtalet idag klargjorde allt detta och lite till, med hjälp av min handledare och mina gruppkompisar. Snacka om att vara mitt uppe i en gigantisk förvirring! Till slut gav min handledare ett förslag där jag skulle sätta upp regler som jag skulle följa under resten av projektet, för att kanske hitta lättare ut ur min kramp och för att inte fastna i alla dessa vanor. Det hela slutade med att jag helt enkelt bad de andra i gruppen sätta regler för mig att följa! Jaha, var detta smart då? Inte vet jag, men för att komma loss ur det jag sitter fast i, så måste jag ju göra nått, eller? Kanske kan detta skapa lite magi i mitt inre. Oooo va detta kommer att bli intressant... det kan sluta precis hur som helst!
Med nyvunnet självförtroende så satte jag igång med min andra skål (som först var tänkt som en mugg). Fick fast leran och satte igång igen. Denna gången var det inte lika lätt. Leran blev för tunn och till slut efter en lång stund, mycket geggande och troligen för mycket vatten, blev den tänkta muggen en insjunken blubb som bara låg där och skrattade åt mig! Jaha, på med en ny kluns lera och foten på pedalen så blev det till slut så här. Den ska vara sne o vind, om någon undrar (även fast det fortfarande var tänkt som en mugg...).
Vart är spåren på väg,
