Det känns skönt på nått sätt att liksom vara med i projektet, men ändå samtidigt stå utanför och se på. Vi, M, V och jag, har valt att inte göra nått själva under "offentlighets"-projektet och det känns som ett bra val. Vi har ju fjällgatan-projektet samtidigt och ibland kan det bli för mycket av det goda.
Vår grupp är en grupp full med starka, själv-gående, inspirerande och inspirerade människor, som har mycket att berätta och uttrycka. Det är otroligt spännande att lyssna på allas idéer som flödar fritt och det är roligt att se att alla hjälper alla genom att kommentera andras ideer.
Det är stor skillnad att hantera en klass i skolan, där man får en given ledarroll bara för att man själv står längst fram i klassrummet. Här är det annorlunda på nått sätt. Man är mera som en i gruppen som just i detta sammanhang råkar ha gjort samma projekt innan. Det betyder inte att man har mer erfarenhet än de man ska handleda, bara att man kan vara med som stöd och bollplank. Lite som om man är ett verktyg som de kan använda sig av för att komma vidare i sin egen process.
Och en process är det, även för mig som inte gör nått praktiskt. Tankar snurrar om vad det innebär att handleda egentligen. Ska man styra eller inte, vad händer om man styr för mycket, kan det vara skadligt eller hämmande för den man handleder. Motivation är ju inget hinder i denna grupp, men i en annan gruppkonstellation, hur hade det varit då? Vi har ju en given ram att utgå ifrån just här, men hur sätter man den ramen. Individuellt arbete eller inte, vad är bäst? Beror det på situationen eller blir det en situation av gruppen. Huu vad många tankar att sortera. Intressanta tankar som ger något i förlängningen, att spinna vidare med, att undersöka ytterligare.
Skönt att vi valde att stå bredvid istället för att medverka praktiskt...så man kan sortera ifred...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar