Denna gång skippar jag hysterin tänkte jag. Flödande tankar är bättre i lugnt vatten än i ett stormigt hav fullt med hysteri-stopp. Under helgens arbete i ambulansen, med bilarna susande förbi på motorbanan, fick jag tid att tänka. 19 timmar rent tänk! Och kom jag nånvart?? Nja, skulle snarare vilja säga att jag återkom till min första känsla som ifann sig redan förra Måndagen under första besöket på Fjällgatan. Nämligen att- fasen, här har ju tiden stått still!!
Det kändes som om jag åkte tillbaka i tiden på nått sätt när jag var där. Att de som bor där varje dag kommer hem till det förflutna. Det känns som om Fjällgatan stått still utvecklingsmässigt, medans världen runt om fortsatt att utvecklats. Det är ingen negativ känsla utan en ganska rofylld känsla av tillhörighet och kärlek. Det känns som om fjällgatan och dess hus och invånare befinner sig i en bubbla, en bubbla som inte riktigt hänger ihop med omgivande miljö. Där skulle man kunna leva och dö, gifta sig, skaffa barn, gå i skolan, handla, hänga, jobba och umgås utan att behöva lämna den trygga bubblan.
Som sagt, flöde är bra. Vi får se vad det kan bli av dessa tankar som snurrar...
Det kändes som om jag åkte tillbaka i tiden på nått sätt när jag var där. Att de som bor där varje dag kommer hem till det förflutna. Det känns som om Fjällgatan stått still utvecklingsmässigt, medans världen runt om fortsatt att utvecklats. Det är ingen negativ känsla utan en ganska rofylld känsla av tillhörighet och kärlek. Det känns som om fjällgatan och dess hus och invånare befinner sig i en bubbla, en bubbla som inte riktigt hänger ihop med omgivande miljö. Där skulle man kunna leva och dö, gifta sig, skaffa barn, gå i skolan, handla, hänga, jobba och umgås utan att behöva lämna den trygga bubblan.
Som sagt, flöde är bra. Vi får se vad det kan bli av dessa tankar som snurrar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar