Krystat...

Resultat och diskussions-delarna är så förbannat krystade på nått sätt. Alla meningar som skrivs, vänds och vrids på tills de är helt upp och ner, och alla ställs mot frågan; är det verkligen detta vi syftar på och vill? Varje detalj måste stämma med vår frågeställning och uppsatsämne och det är lätt att snärja in sig.

Skillnaden mellan resultatat och diskussionen är till en början ganska uppenbar, men när man väl sitter där så funderar man hela tiden om det vi skriver är det ena eller det andra, och då är det inte riktigt lika uppenbart.

Datorn vandrar mellan mitt och Cricos knä och vi avslutar, omformulerar och ifrågasätter varandras meningar, från det stora hela, till detaljer och vidare mot molekylernas värld. Fast även om detta är både omvälvande och tröttsamt till bristningsgränsen, så är det intressant och givande, och mitt och underbara Cricos förhållande tas till nya höjder.