Jag vill så mycket! Den sista tiden, de sista åren, har jag velat massor som legat och pyrt och som velat komma fram och få ta av min tid. Tid jag inte haft, tid som jag prioriterat till annat i mitt liv. "Ja e inte bitter"...var sak har sin tid! Under denna "belägrade" tid har jag längtat... längtat efter mig och mitt. Nästan som att det funnits ett hologram av mitt forna jag i det belägrade jaget.
Jag har vetat om, hela tiden och extremt intensivt, att hologrammet funnits. Jag har många gånger försökt att plocka fram det... men genast fått stoppa undan det för det belägrade jagets skull. Jag har bett om lov, sökt tillstånd flera gånger men inte lyckats...inte försen idag av alla dagar och inte självgjort.
INSIKT!
Att nån annan såg och påpekade, att jag blev sedd och hörd...och beviljad. Nästan lite magiskt...som efterlämnat pirr i magen.
Tack M.G och ni andra!
3 kommentarer:
Det låter skönt... B E K R Ä F T E L S E
har många gånger kännt precis samma längtan men kanske inte sett det som just längtan... mer som frustration... eller kanske uppgivenhet.
Önskar att jag var där idag men sjukt barn satte käppar i hjulen :)
oj, det låter intensivt :o
vilken bra insikt!
Känner så väl igen det där med hologrammet du skriver. Tänker att det är viktigt att göra på sitt sätt men det är inte alltid så enkelt när man inte är säker på vad det är. Skönt när det faller på plats
Skicka en kommentar