Ännu ett projekt till ända. Det kändes skönt att hänga upp mitt arbete i aulan, nästan som att på nått sätt få det på pränt. Att nu är man färdig, ja så färdig man nu kan bli i ett sånt här projekt. Jag har märkt att jag lever kvar i processen, har liksom svårt att släppa den eller vill inte släppa den. Det är skönt att vara mitt i en process (trodde aldrig jag skulle säga det men så är det för mig), oavsett om processen har varit jobbig eller inte.
Detta projektet har varit helt annorlunda från förra gången. Det har nästan känts som om processen har fört mig framåt istället för att, som innan, när det varit jag som har varit den styrande parten. Den fick liksom ett eget liv och följde sin egen väg och det var bara för mig att hänga på. Rent ärligt har det varit helt ljuvligt. Jag har känt mig mycket lugnare och inte så hispig som bara jag kan bli, när man får nått slängt i knät. Tror att i början vart jag inte så engagerad, tänkte att projektet var på så kort tid. Hade massor av "tomma" ideer som alla gick ut på att göra det enkelt för mig själv. Självklart måste man ibland få göra det enkelt för sig när allt annat runt omkring en är kaos, för så var det för mig i början. Vissa perioder är väl bara såna i livet! Som jag känner det nu i efterhand, så var det nog processen som fick mig att fokusera igen, att skrapa ihop och komma igen, och det känns skönt.
Jag känner mig nöjd, eller nä jag känner mig jättenöjd med det som jag åstadkommit och dit jag har nått under detta projekt. Jag har vågat släppa loss och flyta med och släppa in alla möjliga och omöjliga tankar. Det har inte funnits några gränser och mina egna hjärnspöken har hållt sig i schack (eller kanske finns de inte kvar). Jag har börjat sträcka på mig och söka mig ut i det som finns utanför mig själv, även fast jag har en bit kvar för att nå hela vägen ut. Det tror jag har gjort att jag känner att jag kommit så långt under dessa veckorna. Att man tar in andra perspektiv i sin närmaste zon, låter sig inspireras av det som finns utanför.
Det jag har jobbat med har ju varit en slags motsättning i det som finns på utsidan och det som finns på insidan. Känner att jag nådde dit jag ville och fick fram den känslan som jag sökte. Många har sagt att mitt arbete ser ut som en slags flygbild, en karta, och det är nog precis vad det är. En karta över både tid, rum och historia som är tajt förknippad med mig och min släkt, men även med folket som bor på Fjällgatan. Kartan kan kanske ses som den länk som jag har behövt för att ta in världen utanför och för att komma vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar