Kommer på mig själv att gång efter annan tänka att jag har glömt något. Efter att i 5.5 år ständigt haft något som skall göras, något som legat och pockat på uppmärksamhet där längst bak i huvudet oavsett om man varit ledig ett slag, gör att jag är aningens förvirrad. Magkatarren ligger som en orubbad sten i magen och varje gång jag kommer på det där att jag glömt något, så hoppar hjärtat ett extra slag, för att sedan saktas ner när jag kommer på var jag befinner mig just nu. Visst är det guld och gröna skogar på ett sätt, men det är oxå saknad och förvirring det här med att starta om, för det känns verkligen som att starta om.
Jag var borttagen från ams, mina uppgifter fanns inte kvar. Där är ett tecken på att det är många år som jag nu stoppat ner i ryggsäcken. Sitter och skriver CV. Nytt och fräscht och spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar