Hur e de egentligen?

Om man själv väljer att vara med i en grupp, medvetet går in i det, man får inte något betalt för jobbet man utför utan medverkar ideellt, kan man då bli en "no-show" när man sagt att man ska komma?

Helt enkelt, vad får man göra och hur får man bete sig i en ideell förening, där grundenstenen är att man litar på varandra och att man är där för att man vill vara med i gemenskapen.
Det är svårt de här med ideella föreningar och medlemskap däri.

Som "en" så klarsynt jämförde med ett fotbollslag, "man är ett lag/team och för att kunna bli bättre måste man träna, och det är ingen spelare som är så bra så man inte behöver träna, då finns det andra som kan hoppa in på den platsen istället".
Ändå är det så svårt! Andra blir satta på pottkanten för det en väljer att göra. Väljer man då att bli en "no-show" får det konsekvenser för alla inblandade, speciellt då det krävs x-antal medlemmar för att utföra arbetet på bästa sätt. Är det respekt?

Ingen vill att ingen ska uteslutas, men hur långt får man gå när det påverkar andra?

Jag anser att har man gett sig in i leken(gått med), får man leken tåla(engagera sig). Kanske har jag fel, men när andras handlingar påverkar en själv, vilket det oftast gör, bör man tänka 2 gånger. Utsätt inte andra för det som du själv inte vill bli utsatt för!

Självklart kanske det finns bakomliggande omständigheter som kan vara bidragande, och det har jag respekt för. Men talas det inte klarspråk, hur ska man då förstå?

Ta aldrig förgivet att andra ser det du ser, eller att andra hör det du hör, utan klargör istället så att alla befinner sig på samma plan. Det inger mer respekt för varandra och i långa loppet en trovärdig vänskap som kan försätta berg.