Vet du vem du är? Vet du hur du är? Vet du egentligen hur och varför du känner som du gör?
Jag trodde jag gjorde det. Helt jäkla ärligt liksom.
Mitt i kaos stod jag för vem jag sådär helt rakt trodde jag var.
Sen ser man att det fattas en bit.
En väsentlig bit dessutom.
Väsentlighetsprincipen!
Den bit man trodde fanns där, men som av olika anledningar försvunnit.
Hur gör man då?
Plockar upp den och limmar dit den igen?
Riktigt så enkelt är det inte.
Något man baserat en längre tid på, något man förr levde efter och tog för givet.
Löjligt!
Saker har påverkat. Tid. För jävla lång tid.
Man ser det, man inser det och hoppas att bussen inte har gått.
Men jag tänker inte ge upp. Jag tänker kämpa med näbbar och klor för att hitta biten och fanime klistra dit den igen. Jag tänker använda silvertejp om jag måste. För det som kan lagas med silvertejp, är inte trasigt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar