LINDAS

Att vara eller inte vara..

2011-03-18T12:42:00.002+01:00

Zlatan uppvaktar Kalle

Rätt och slätt

Frågan blir då givetvis, vad tycker Kalle om det

Helt ärligt vill Kalle mest sitta på mitt huvud men..

är Kalle en Kalle egentligen

eller är Kalle en Kalla..

..ja sånt funderar jag över..

...tror jag behöver kaffe..

Kalle och Zlatan..

2011-03-16T16:01:00.002+01:00

Kalle, 4 år, och Zlatan, 1.5 år, har flyttat in.

Hur söta som helst. Livet har blivit väldigt trevligt men nymfisar i huset igen. Märker hur jag har saknat det, mer än vad jag trodde faktiskt. Välbekanta ljud fyller huset. Fullt av glädje.

Nu skall vi bara lära känna varandra..

Kalle surfar...

...bursittning, kalle och zlatan...

...puss puss gosingar..

Lek..

2011-03-09T16:44:00.002+01:00

Hallen...

2011-03-04T11:55:00.003+01:00

Jag står just nu i hallen på väg att släppa in ett examensarbete genom dörren, igen. Vad jag skall tycka om det är faktiskt oklart ännu. Av erfarenhet vet jag att det är otroligt intensivt på alla sätt och på alla plan, men samtidigt roligt och spännande. Paraplyets överhängande ord läses media och kommunikation, vad som därunder gömmer sig är för närvarande oklart det oxå. Känns på något sätt konstigt att inte göra detta med C som sist, då det är den enda referensram jag har att tillgå, men det skall samtidigt bli spännande att göra det med S. Vi får väl se vart vi landar i ämne och fokusering, det kan bara tiden förtälja.

En grotta...

2011-02-28T09:16:00.004+01:00

T ville ha en grotta sa han...

Förmodligen inspirerad av Gruvan hos N & L.

Jaha tänkte vi, som de förstående och extremt engagerade föräldrar vi é...

...då får vi fixa det då...

...den redan existerande expedit-hyllan flyttades ut från väggen...

...svart velor-tyg inhandlades på Jysk och spändes upp...

...väggen var ju redan svart vilket underlättade...

...tak blev det med av tyget...

...och sen det färdiga resultatet med den omhuldade CS-kepan som kronan på verket...

...Sidius blev nöjd...

Paradiset nästa...

2011-02-25T14:14:00.002+01:00

Idag bär det av till stugan en sväng. Underbart!

Tänk att få vara så privilegerad att ha ett eget paradis att åka till, det är få förunnat.

Jag har handlat en massa saker som vi ska äta, problemet är att inget hänger ihop med det andra. Fast det kanske kan bli både bra och annorlunda middagar.

Is på sjön hoppas vi på så skridskor ska med.

Nu skall bara allt in i bilen...

Älska bokrean...

2011-02-24T15:23:00.003+01:00

Jag älskar bokrean...

..onödigheter till låga priser..

..o detta är bara första dagen...

Fassett och ny dator...

2011-02-24T09:49:00.005+01:00

Jag har en ny dator sen några veckor tillbaka. En röd för övrigt. Min andra gamla traktor har gått i graven vilket inte var en dag för sent på något sätt. J hjälpte mig med att fixa till den så den passar mig med program mm. Tur att jag har en alldeles egen datahacker i huset, för när det kommer till mig är jag bara ett virus när det gäller tekniska saker, sånt skall bara funka enligt mig.

Medans han fixade med det var ju jag tvungen att göra något oxå.

Så med hjälp av Fassett fixade jag lite privata "hem" för alla färgglada tillbehör.

Till och med ritplattan, datamusen och den externa cdromsaken fick nytt hem.

Planering...

2011-02-22T11:35:00.003+01:00

Det krävs planering...

..för att komma dit man vill...

Pizzamenyer och statistik...

2011-02-17T08:42:00.006+01:00

Att få en insikt om sig själv och sitt liv kan vara ganska knepigt. Dock roligt, spännande och omtumlande. Jag har dyslexi. Ingen nyhet, men på min tid kallades det för ordblind. Jag är helt enkelt blind för ord...eller jag ser dem på mitt sätt. Detta lever jag med. Inga konstigheter, för mig iaf. Jag har lärt mig att leva med det och jag lider inte på något sätt. När jag var liten och skulle börja i fjärde klass så fick jag en ny lärare. På den tiden pratade man inte mycket om det här, vad jag minns. Ordet dyslexi fanns inte på samma sätt, utan man var ordblind. Oavsett, min nya lärare Jan-olof, blev min idol. Han fattade vad som var fel och han gjorde det snabbt. Kanske hade han hade varit med om det innan vad vet jag. Han vände boken jag skulle läsa i upp och ner så jag läste på fel håll. Idag förstår jag varför. Hjärnan kan lättare göra mening av saker, ord, om man ser dem så. Kraven släpper och man ser orden och bokstäverna precis som de är, efter varandra, utan de där kraven att det skall vara på ett visst sätt. Följdaktligen, min hjärna kopplade hur man skulle göra, och på den vägen är det. Nej jag läser inte uppochner idag... Jag har lärt mig att programmera in orden som bilder kan man säga. När jag ser bokstäverna i ett ord blir de en helhet som min hjärna förstår, en bild. När jag skriver, skiftar jag ordföljden, så en mening kan få en helt annan innebörd för andra än för mig. Detta kan vara lite klurigt dock, för ordbehandlingsprogram uppfattar inte detta. Men det kan bli ganska roligt oxå...tidvis...om det inte gäller stora examinerande inlämmningsuppgifter i skolan...fast det har jag löst genom utvalda korr-läsare. Förmodligen är det olika för alla som har denna egenhet, hur man ser och tolkar och hur man tar sig an det. Nu till saken.. Jag har hela mitt liv känt stort obehag inför att göra en så enkel sak som att ringa och beställa mat, pizza, kinamat mm. Detta har jag kort och avhugget kopplat till att jag förmodligen inte gillar att prata i telefon, orsak-verkan, precis som man gör hela tiden och på olika sätt. Till saken hör att vi på universitetet just nu läser en metodkurs där vi bland annat skall lära oss att göra olika typer av undersökningar tex samla in olika slags information för att sedan tyda och tolka detta och sen skriva uppsats om det. Det vi gjorde var bara en övning för att lära oss ett statistikprogram som finns på deras datorer. Uppgiften gick ut på att vi skulle läsa sportartiklar, så många som möjligt, finna 14 olika variabler, såsom ålder, kön skribent mm, och föra in dessa i programmet som sedan behandlade detta och skapar tabeller och diagram. Inga konstigheter. Jag satte igång. Läste artiklar, hittade informationen, processade den genom ett avkodningsschema vi fått och sen knappade in på datorn. Men det gick så otroligt trögt. Det tog en enorm tid för mig och jag fattade inte riktigt varför. Vissa gjorde snabbt som attan, ja man ska inte jämföra sig... Jag kom ingenstans kändes det som. Trögt, trögt, trögt. När lektionen var slut kändes mina ögon som om de var fulla med grus. Jag var helt slut, skittrött och kände mig så otroligt låg i sinnet. Han jag satt jämte hade gjort 30 artiklar, jag hade skrapat ihop 14. Och då hade jag jobbat stenhårt. Jag åkte hem, var hemma sent pga pendlingen, så vi bestämde oss för att beställa pizza på kvällen. Jag ringde, gör men ogillar. I den processen trillade poletten ner. Jag har ju inte alls problem med att prata med folk, inte på något sätt. Processen med att ha en filur i luren, skumläsa pizzamenyn och göra beställningen liknar på många sätt det jag gjort under lektionen. Skumläsa, tolka och registrera. Hmm det funkar tydligen inte i mitt huvud, inte ens via en pizzameny. Snacka om koppling! För mig blev det glasklart. Skönt ja, men lite sådär ledsamt tragiskt. Känslor av total uppgivenhet, känslan av att man inte kan, att man e totalt puckad mm. Alla de känslorna gick jag igenom under den lektionen, men inte som en vuxen i situationen, utan som ett osäkert barn som inte förstår varför hon inte kan. J´s kommentar var "varför tror du vi aldrig krånglar till pizzorna när det är du som beställer för..." Japp... bara att acceptera och ta tag i...

Jaha..

2011-02-11T16:53:00.000+01:00

Omkonstruktion, nybygge och omstart. Borde varit gjort för längesen.

HOT

2010-10-26T13:52:00.002+02:00

För övrigt skall tilläggas att det just nu riktats ett bombhot mot en skola i Falkenberg. En skola där min systerdotter och flera av mina vänners barn går, http://hn.se/nyheter/falkenberg/1.1002683-bombhot-mot-tullbroskolan

Om allt det andra...

2010-10-26T12:31:00.006+02:00

Ja, jag vet att jag inte varit så aktiv här under VFU´n. Det beror inte på att jag inte velat eller att jag inte haft uppslag om vad jag skall skriva om. Det har snarare varit tidsbrist. VFU´n har liksom upptagit hela min aktiva tid. Har man inte varit i skolan med allt vad det inneburit, så har man planerat, sökt och utforskat kring den lektion/lektioner man skullat göra. Det tar tid. Det är bara att konstatera, läraryrket är inget heltidsarbete, det är ett helttidsliv! Sen råkar man ha familj, barn och ett liv för övrigt som pockat på uppmärksamhet... Så ska man nu då skriva en uppsats om den lektionsplanering man genomfört. Viktigt, intressant och självklart lärofyllt med lektyren vid sin sida. Naturligtvis, denna gång inte fullt så formell och med tyngdpunkten på reflektioner kring lektionen. Men allt det andra då? Hade jag fått bestämma skulle jag vilja skriva en lika lång uppsats om allt det andra man upplever. Denna period har för mig varit den mest givande, lärorika och spännande av alla de perioder jag varit ute på, och jag har som bekant hängt med ett tag. Denna gång fick jag ta del av, uppleva och gotta ner mig i allt det andra. Det andra som, EVK, olika elevutredningar, djupt kollegiesnack om alla de sociala bitarna av att vara lärare. Jag blev insläppt fullt ut för första gången av den lärare jag haft nöjet att gå med (nått att tänka på för alla de VFU-enheter i landet). Ja, kanske det berodde på mig, kanske inte. Det har varit konflikter, jagning och sökning av elever, planering för att få med alla, givande diskussioner med elever, renovering och dramatiska lokalfrågor, i-stunden-planeringar-för-att-det-saknas-allt-dagar, fantastiska luncher med lärarlaget, studiebesök och massor med kaffe i samspråk. Herregud vad härligt! Det är ju detta som är viktigt. Oj, oj nu trampar jag väl i klaveret...jo ert universitets-lärarjobb med allt fint ni lär oss är precis lika viktigt oxå, självklart, jag vill här ändå trycka på allt det andra. Allt det andra man inte riktigt kan skriva här för att det är konfidentiellt. Allt det andra man brinner för och bara vill delge och få ur sig. Japp, men det var bara min åsikt lite sådär mitt i uppsatsskrivning om facebook-lektioner.

Planering..

2010-10-01T09:56:00.002+02:00

Mycket händer och sker på VFU. Tiden känns knapp även om vi denna gång har 5 veckor ute i djungeln. Varje dag uppkommer nya saker att sätta sig in i. Det är inte bara så att komma ut och bli delaktig och "köra" sina lektionsplaneringar man hade tänkt sig. Mycket av min tid går åt till att omformulera alla mina tankar till att passa in i det som sker för stunden. Det jag tänkt från början är inte gångbart av massor av annledningar.

Jag kommer fokusera kring facebook. Just nu lusläser jag deras policy med lupp och förstoringsglas för olika saker som tex sekretess och annonsering. Två olika lektionsplaneringar ska ta form för att passa in i undervisningen där de befinner sig. Den ena svårare än den andra pga bristande kunskap hos mig.

Det är spännande, roligt och tidskrävande för jag har en benägenhet att fastna för att det är så intressant. Bloggandet har fått komma på efterkälken helt enkelt för att det inte finns mer än 24 timmar på ett dygn.

VFU-kaos :-)

2010-09-20T18:16:00.003+02:00

Jaha så har då VFU´n börjat. Skönt att vara tillbaka. Dock visade det sig innebära helt oförutsedda förutsättningar som ställer allt på ända. Byggnaden där medieprogrammet är inhyst, tillsammans med estetämnen, fordon, el och tele mm, har blivit utdömd! Jo så att... Lätt uttryckt kan man väl säga att problem uppstått för alla inblandade. Så nu får omplanering ske i mitt huvud med uppgiften pga brist på teknisk utrustning och material överhuvudtaget och för att inte tala om lokaler. Men, men, var sak för med sig bra erfarenheter och flexibilitet tillhör yrket. Imorgon blir det utflykt till Malmö och SydSvenska Dagbladet.

Skolan och allt det andra...

2010-09-09T14:37:00.007+02:00

I Lpf 94 står det om skolans uppgift. Det står där, klart och tydligt, vad som är meningen med de kunskaper och värden som skolan skall förmedla:

"skolan har uppgiften att till eleverna överföra värden, förmedla kunskaper och förbereda dem för att arbeta och verka i samhället. Skolan ska förmedla sådana mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram som alla i samhället behöver. Eleverna ska också kunna orientera sig i en komplex verklighet med stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Deras förmåga att finna, tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktig. Eleverna ska träna sig att tänka kritiskt, att granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ".

(Lpf 94:5)

Vi vet av erfarenhet att dessa dokument har stor tolkningsfrihet och därför kan appliceras i skolans vardag på många olika sätt. Som lärare skall vi förbereda eleverna för en morgondag vi inte riktigt vet hur den kommer te sig. Detta är en stor utmaning. Fokus ligger någonstans mellan avvägning på ämnet i sig för stunden och det livslånga lärandet. Det är en komplex värld där ute och den måste vi lära dem hantera på många olika sätt.

Kommunikation är en grundpelare och det kommuniceras på massvis med sätt inom skolans väggar. Undervisning sker på så många olika vis, både de med för och nackdelar. Som de säger, alla sätt är bra utom de dåliga. Av erfarenhet vet jag att just kommunikation, dialog, kan vara svårt att få till i klassrummet, speciellt inom bildämnet. Visst diskuteras det saker fram och tillbaka om tex material mm, men de där djupare och givande samtalen som oftast blir väldigt personliga när det kommer till elevens eget bildspråk, är svåra att få till, men så otroligt viktiga för att komma vidare i processen.

Det är just processens gång som uteblir. Fokus blir på produkten, det färdiga resultatet. I mitt huvud och i min värld med mina glasögon, funkar inte riktigt det. Just i bildämnet är det processen som leder fram till de viktiga insikter som blir till kunskap. Fokus blir på den formativa bedömningen istället för den summativa och det för mig blir härligt. Detta synsätt och arbetssätt vill jag applicera på medieundervisningen med, med allt vad det innebär. Detta för mig är en utmaning.

Hur får man då fram den där processen till ytan? Jo, genom dialog och med fokus på läroprocessen med ständiga återkopplingar. Man skall använda sig av de "gemensamma referensramar" som finns i klassrummet och i den globala och "komplexa verkligheten" och i förlängningen komma till insikter och kunskaper och lära genom processen ("konsekvenser"). Helt enkelt genom kommunikation och dialog. Man lär genom och tillsammans med andra (snacka om sociokulturellt perspektiv...).

Det är här de olika verktygen kommer in. Hur får man fram dialogen och hur får man eleven att se sin process med både sina egna och andras glasögon? Det är ju så att man som lärare skall ge alla i det demokratiska klassrummet en chans att komma till tals, att få göra sin röst hörd. Vad är då inte bättre än att använda sig av de sociala medierna som ändå finns där i de ungas värld. De finns ju där framlagda på silverfat och det är bara att ta för sig. Att använda sig av bloggar i undervisningen som en väg att skapa den dialog jag eftersöker och som i förlängningen synliggör processen och skapar insikter och kunskap. Det ena föder det andra.

Kanske det bara är jag och mitt sätt att se på lärande och skolan i stort, men jag tycker att det är för mycket korvstoppning. Skolan är inte längre den allvetande institution som den en gång var. Information finns överallt och är mycket mer tillgängligt för alla. Vi måste ge eleverna en annan slags kunskap än förut. En slags kunskap som blir mer beständig och giltig i alla de komplexa situationer de unga kommer befinna sig i. Självklart måste de lära sig "ämnen" oxå, men ämnen idag är inte lika starkt avgränsade från varandra som de var förr. Det är ett skönt virrvarr med tentakler som spretar hej vilt, in och ut ur olika ämnen, och som blir till en helhet. Världen är inte uppdelad i fack så varför skall skolan vara det. Ämnesintegration och användargenererat innehåll skapar kunskap i helhet,delaktighet och inte bara kunskaper i olika fack sagt och framlagt av andra.

Här, här och lite där...

2010-09-09T08:45:00.007+02:00

Sidor, sajter, bloggar, artiklar och åsikter flimrar förbi i sökandet av det här med sociala medier, sidor som kan ses som delar av helheten med länkade mellanrum i det stora cyberuniversumét.

Fler och fler myndigheter och företag väljer att lansera sig via sociala medier. Det finns en problematik och flera dilemman med det, därför har datainspektionen tagit fram en vägledning för hur detta skall gå till, här.

Här finns en annan sida som var lite kul att surfa runt i...

Sen har vi de som är avundsjuka på hur bra det där med facebook mm blev, så här kommer några uppstickare oxå.

Och till slut...om du tröttnar på skiten...klicka där!

Kortvarig Wiki!

2010-09-09T08:24:00.002+02:00

Hemläxan kom och gick så att säga. Jag utförde min del med att lägga upp en artikel på Wikipedia och "Rex" utförde sin del och raderade den i brist på relevans...tydligen är jag inte ensam om detta, för E tog det bara en minut. Frågan är vem som bestämmer om vad som är relevant och inte...tydligen rexáre och skägglundáre. Okej då, kanske det inte var så relevant direkt för den stora allmänheten, men ändå, det finns ju artiklar där som jag inte finner relevant...

Föreläsning...

2010-09-07T07:38:00.004+02:00

Gårdagens föreläsning om sociala medier var givande och tankvärd. Jag håller med Saltlakris i vad han skriver om google. Man ser det blinkande sträcket och den vita rutan på google och funderar på om man borde söka det eller det, man funderar både en, två och tre gånger extra, efter tankarna som föreläsningen gav. Skrämmande tanke att man tror att man väljer att vara anonym på nätet, men att man hela tiden blir kartlagd av Storebror. För mig spelar det liksom inte någon större roll om man är en "viktig" person eller en "pöblel" bland andra "pöblar", jag vill inte bli kartlagd ändå, inte om jag inte väljer själv. Sociala medier är så mycket mer än vad jag först tänkte.

Jag tittar på mina anteckningar från föreläsningen och ser korta fraser som: Infomation age, the machine is using us, den stora allmänheten, användargenerarade plattformar, stalking, normer, FRA och vem ser dig... Ska man bli rädd? Nja...kanske inte, men man borde bli reserverad, kritisk, ifrågasättande och mån om den egna personliga integriteten. Men hur är det då, jag är ju vuxen. Hur skall man få fram detta till alla de unga som "kartläggs" där ute? Det här är viktigt! Det handlar inte längre om att bara lära de unga om källkritik i förhållande till den information de söker på nätet till tex en uppsats, det handlar om så mycket mer. Vidare ser jag fraser om skolan i förhållande till sociala medier: uppdaterad info, verkliga arenor, gemensam grund - svårigheter, underhållande - undervisande - vilken roll skall man ha som lärare och vidare multitasking. Ett av klippen vi fick se kan man se flera gånger,här,inte konstigt att man börjar fundera.

Får nog fundera en stund...

...

2010-09-06T07:41:00.006+02:00

Den vackraste av själar

den starkaste jag vet,

Stå ej och gråt vid min grav.

Jag sover ej, jag gav mig av.

Jag är tusen vindar över sjön.

Jag är sliverglittret över snön.

Jag är solsken över mogen säd.

Jag är stilla regn i höstens träd.

När du vaknar i morgonens vila,

är jag tysta fåglar som ila

i cirklande flykt över vatten.

Jag är milda stjärnor om natten.

Stå ej och sörj vid min grav.

Ja är ej död, jag gav mig av.

Det finns inga ord kvar,

bara massor av minnen

i stor sorg och saknad.

Finns det någon där ute...

2010-09-03T11:23:00.004+02:00

Jag började min blogg-väg 2007 i samband med kurser på HDK. Vi "tvingades" använda detta forum under våra konstnärliga processer. Helt ärligt trodde jag inte att jag skulle fortsätta efter kursernas slut. Men något hände där ute. Jag fick insikter som jag inte trodde jag skulle få och på den vägen är det. I 2 år bloggade jag i samband med saker på HDK. Min upplevelse av att komma vidare, få hjälp och diskutera mitt i processens underbara värld, fick mig att inse fördelen. Tankar skapades om bloggandet som verktyg i skolan. Jag var såld totalt för jag vet att det funkar (Nu skall jag då in i twitter...). Vidare, under min sista termin på lärarprogrammet, skulle det utföras ett skolutvecklingsprojekt. För mig var det självklart vad jag skulle göra. Jag startade bloggar med estetelever och det var givande, men dock tidsbegränsat. Det blev ingen fortsättning, då min termin tog slut och jag exades. Men tanken fanns kvar och jag fortsatte undersöka och leta för egen del. Jag hittade lärare, vissa som jag bad att få träffa och intervjua, i min närhet som jobbade på samma sätt med bloggning som verktyg, tex här. Förra terminen skrev jag om sociala medier i VFU-rapporten och kanske kan det ses som en fortsättning av allt det andra.

Oavsett... Allt handlar om kommunikation. Det tror jag! Att inte vara rädd för att lägga sig i, ställa frågor och faktiskt ärligt bry sig om vad det är som de unga gör på nätet. Jag läser här om det här med unga, Internet och personlig integritet. En början i den stora djungeln där ute...

Det är en otroligt intressant text. Kanske inte den nyaste, men fullt giltig. De sociala plattformarna på nätet är ju alltid närvarande medium, som används flitigt av ungdomar. Man som vuxen kan inte bara ignorera att nätet finns och inte ta tag i och diskutera det som sker där. Det handlar om kommunikation i högsta grad. Vi måste bjuda upp till dans och föra integritet, upphovsrätt, mobbning, grooming och källkritik mm in i ljuset. Självklart vet de unga om riskerna till viss del, men jag tror att det saknas vuxen-närvaro i deras intenetanvändning. Jag tror inte att man får ett nej om man frågar dem vad de gör där och om de kan visa, så gör iaf jag. Jag har själv en tonåring där ute...Frågor måste bli ställda, diskussioner måste bli förda och man måste visa sig intresserad av deras värld.

Inopererade chip...

2010-09-02T19:00:00.006+02:00

När jag växte upp var det aldrig tal om att ständigt vara nå-bar och uppkopplad. Var man någonstans så var man där tills man var färdig med det, punkt slut. Telefonen, som satt fast i väggen, gick varm på kvällarna tills pappa sa ifrån att nu får det vara nog. Då pratade man en stund till, tills han blev ordentligt förbannad, då la man på. Nyheterna som var tillgängliga fanns i tidningen, som jag för övrigt varje morgon läste upp och ner...och de undrade varför jag inte kunde läsa..., eller på tv på kvällen kl 21, vilket pappa skulle lyssna på på högsta volym.... Där fanns inga alternativ för den gemene mannen i stort.

Nu skall man vara ständigt uppkopplad med det ena eller det andra och vara nå-bar ALLTID. Det är oftast inte frågan om när och hur man skall vara det, utan det är en självklarhet att man skall vara det hela tiden. Man skall facebooka, twittra, smsa, mmsa, maila, prata och tycka hela tiden. Utvecklingen går framåt i en rasande fart och man skall hänga med och ha åsikter överallt hela tiden. JAG BLIR TRÖTT!! Helt ärligt blir jag trött och fundersam på vad som kommer härnäst. Inopererade chip för att kunna ses som en prick på en karta så att alla kan hålla koll på en. Jag vill inte riktigt vara den där pricken som alla kan se och höra hela tiden, när skall man då få ro?

Nej jag säger inte att allt var bättre förr, så gammal är tant inte ;-). Det är kanon på massvis med sätt. Jag bara säger att det i tomheten och tystnaden finns insikter och kunskaper som inte får ta plats för all trafik som hela tiden skall kategoriseras, sorteras och informeras. Jag vill inte vara trackable at all times...

Läste idag lite i boken Nordic Perspectives, artikeln skriven av Stefán Jökulsson "Creativity in Media Education". Den gav insikter. Sköna sådana. Så eftersom jag har fått den på min lott (Tack Karin...)kanske ni andra inte läser den framöver...GÖR DET!

Jaha så de närmsta veckorna kommer här bloggas och twittras förbrilt...kanon till viss del, men jag kommer smyga undan till den där tomheten och tystnaden för att få de insikter som mitt konstnärshjärta ständigt suktar efter...

2010-09-02T14:04:00.001+02:00

Nu skall här bloggas om unga och internet i samband med att vi skall läsa Elza Dunkels bok "Vad gör unga på nätet?"...iaf så fort den kommer från adlibris..

Manifest!

2010-08-26T09:10:00.002+02:00

En vän har skapat en sida http://susannew.se. En jättefin, skön, inspirerande, lekande sida om sig och sin konst. Samma tankar om att skapa en sida har jag haft länge, men det har inte kommit längre.

På den sidan har hon ett manifest.

Manifest.

Så skönt liksom.

Kanske är dax för mig med.

Ett manifest för livet, alla göranden, alla tänkanden, alla viljánden.

Något för mig.

Något att leva efter.

På mina villkor.

För mig.

En till en

2010-08-24T08:19:00.005+02:00

Min dotter skall nu, som 7:a, få en egen dator. Projektet heter en till en och drivs i Falkenbergs skolor. Hon är ju lyrisk, naturligtvis. Egen dator (förutom den stationära hemma..), egen liten vit (väldigt viktigt) glänsande laptop. Som förälder tänker man genast, jaha och hur ser avtalet ut..vad innebär det för oss. För henne är det en glänsande vit liten laptop. Som lärarstudent tänker man genast, eftersom man spenderat ganska mycket tid längst bak i klassrummet, jaha hoppsan, facebook och youtube på lektionstid...great! För henne är det en glänsande vit liten laptop...

Men som bild och medie-lärarstudent känns det stort. Vilka möjligheter som lärare man får genom detta. Så smidigt att slippa lägga över på eleverna att göra saker hemma som har med dator att göra, då det inte finns tillräckligt många i skolan så de räcker under lektionstid (med förbehåll!!!...). Vilka roliga lektioner man kan skapa. Kul kul kul!

Sen ekar det...facebook..youtube...

Under den sista VFU:n (verksamhetsförlagdautbildningen) jag hade i våras, var uppgiften att skapa en lektionsplanering i en medie - och kommunikationskurs. Efter att i 6 år suttit längst bak i klassrummet (förutom de andra 11 åren...), tänkte jag direkt, detta måste jag göra något av. Hur skall man fånga elevernas motivation, slippa funderingarna på vad som visas där bakom de glänsande vita locken egentligen, men ändå lära dom någonting? Jo...man använder sig av de plattformar som de så tydligt ändå är i, oavsett lektionstid eller inte. Bättre att låta alla göra något på facebook (eller något annat glänsande, vitskimmrande socialt forum), när dom ändå är där ändå...

Hoppas bara fler lärare tänker så! Att min dotter oxå får en chans att slippa smyga och fälla ner skärmen under lektionstid för att hon är på facebook och läraren går runt (fast å andra sidan, hon skulle ju aldrig göra så...eller??). Lärarstudenter längst bak i klassrummet skiter eleverna i för övrigt...vi är bara ett bihang som ändå inte tjallar...tror dom!!

Själv är min laptop inte glänsande vit... inte liten för den delen heller...och ibland visas där facebook mm...dock är den nyraderad, nyinstallerad och uppdaterad (självklart inte av mig...) och klar för höstens bravader där längst bak i klassrummet...

JAG-insikt!

2010-08-23T11:59:00.002+02:00

Vet du vem du är? Vet du hur du är? Vet du egentligen hur och varför du känner som du gör?

Jag trodde jag gjorde det. Helt jäkla ärligt liksom.

Mitt i kaos stod jag för vem jag sådär helt rakt trodde jag var.

Sen ser man att det fattas en bit.

En väsentlig bit dessutom.

Väsentlighetsprincipen!

Den bit man trodde fanns där, men som av olika anledningar försvunnit.

Hur gör man då?

Plockar upp den och limmar dit den igen?

Riktigt så enkelt är det inte.

Något man baserat en längre tid på, något man förr levde efter och tog för givet.

Löjligt!

Saker har påverkat. Tid. För jävla lång tid.

Man ser det, man inser det och hoppas att bussen inte har gått.

Men jag tänker inte ge upp. Jag tänker kämpa med näbbar och klor för att hitta biten och fanime klistra dit den igen. Jag tänker använda silvertejp om jag måste. För det som kan lagas med silvertejp, är inte trasigt!!

Åååhej sommar...

2010-06-09T11:38:00.004+02:00

Så var det sommar igen. Eller ja, just idag kanske det inte riktigt verkar så med tanke på regnet som öser ner på utsidan. Fast här på insidan börjar värmen och kärleken återvända. Den växer för varje dag och livet, efter denna våren, börjar lätta. Några vingar finns inte än, men väl en skateboard som rullar framåt och med tanke på att det är jag som styr den, så går det inte särkilt fort, men ändock framåt. Lite terapiarbete, totalt onödigt och kanske inte direkt snyggt, men otroligt skoj och avslappnande, har tagit på min tid. 3 plaststolar och ett plastbarnbord får nytt liv, precis som jag. Skönt att lusten återvänt, sådär kravlöst och härligt som bara lust kan vara. Ikväll är det dax, i ösregn, att iskruda sig rescuekläder igen. Kanske är regnkläder och sydväst att rekommendera, eller varför inte en paddel. Allt för att få hjälp framåt!

Tro

2010-03-23T08:26:00.003+01:00

Ibland tror man på något. Ibland tror man på något så mycket att man blir blind. Mitt i denna blindhet, tror man att tron kan försätta berg och att inget kan störa. Tron blir ens verklighet som man följer och lever efter och som funkar som en ledstjärna. Men vad händer om den tron ruckas på eller förändras och försvinner? Var finns då den tro som man trodde på? Vart tar den vägen? Hur skall man då kunna fortsätta? Kan man fortsätta utan den tro som man såg som sin verklighet? Mitt i denna icke-tro har jag köpt mig en buddha. Ett förtvivlat försök att finna rätt. Den står på pianot och stirrar på mig och jag väntar på svar. Svar som inte kommer från tron som försvunnit. Kanske söker man då efter tron på fel ställe. Men hur skall man veta om man söker på fel ställe? Hur skall man veta, när tron försvunnit? Kanske skulle man somna en stund så tron får tid att komma tillbaka, tillbaka tills när man vaknar. Får tid att ta plats igen där den borde vara. Tid att söka efter något man hade som nu försvunnit. Kanske finns tron där i tiden framför en som man inte besökt än. Min tro har flyttats till tron på tiden som svar. De svar jag behöver för att få tillbaka tron, tron på min verklighet som en gång kunde försätta berg.

Socialpsykologins vara eller inte vara

2010-02-09T18:37:00.003+01:00

Just nu läser jag en kurs om kommunikation i stort och smått och för tillfället skrivs det hemtenta för brinnande livet. Det handlar om socialpsykologins olika sidor och om hur vi människor kommunicerar med både verbal och icke-verbal kommunikation Många gånger ser man sakerna man läser om som självklara, med tanke på att jag själv ingår i den normkultur det handlar om. Dock är det en annan femma att formulera sig och alla dessa abstrakta begrepp inom de strama givna ramar som hemtentan innebär. Man behöver ett bollplank för att diskutera, gripa tag i och plocka ner alla dessa begrepp som man från början ser som självskrivna och okomplicerade, men som ganska snart visar sig vara ganska snåriga men väldigt intressanta. För det är intressant hur dessa abstrakta begrepp går att applicera både på sig själv som person och de runt omkring en. Så bara så ni vet så analyserar jag er alla in i minsta detalj...

Mitt i denna teoretiska och abstrakta värld kommer jag på mig själv att längtande snegla på penslar, virknålar, garner och färger....mmmmm....

Hoppsan!

2010-01-28T16:22:00.003+01:00

Så kom jag då på den ljusa idéen att varför inte utnyttja magkatarrens alla fördelar och spä på den ytterligare. Jodå minsann här skall det fortsättas att läsas...så..åter till böckerna (1500 kr fattigare på en adlibrisförsändning) och huvudbry.. Motivationen är inte på topp direkt, lika mycket på topp som när man får "höra" på viktklubb.se, efter en avkopplande och fantastisk helg på Smögens havsbad, "hoppsan du har visst gått upp i vikt!!!

Hoppande hjärtan!

2010-01-20T09:26:00.003+01:00

Kommer på mig själv att gång efter annan tänka att jag har glömt något. Efter att i 5.5 år ständigt haft något som skall göras, något som legat och pockat på uppmärksamhet där längst bak i huvudet oavsett om man varit ledig ett slag, gör att jag är aningens förvirrad. Magkatarren ligger som en orubbad sten i magen och varje gång jag kommer på det där att jag glömt något, så hoppar hjärtat ett extra slag, för att sedan saktas ner när jag kommer på var jag befinner mig just nu. Visst är det guld och gröna skogar på ett sätt, men det är oxå saknad och förvirring det här med att starta om, för det känns verkligen som att starta om.

Jag var borttagen från ams, mina uppgifter fanns inte kvar. Där är ett tecken på att det är många år som jag nu stoppat ner i ryggsäcken. Sitter och skriver CV. Nytt och fräscht och spännande!

Mot oändligheten och vidare...

2010-01-12T15:49:00.005+01:00

..Examen..
Jag minns...
...första dagen på Göteborgs perong, hur jag tänkte att här ska jag hoppa av under 4.5 års tid...
..förvirringen kring alla de pedagogiska texter under den första trevande tiden...
..tågdiskussioner som ingen insatt förstod...
..sekunder, minuter och timmar man suttit fast på spåret...
..bokning och pluggning i katakomberna..
..hum. inst..o alla trappsteg..
..första opponeringen..
..Marton..
..engelsk grammatik i första, andra, femte artonde led..
..sagoberätttaren..
..sittsmaken..
..glädjetårarna då jag blev antagen till HDK..
..faktum..
..ansikten..
..luncherna..
..förväntan..
..trötthet..
..tidiga mornar o sena kvällar..
..gemenskap..
..frustration..
..gestaltningarna..
..skratten och glädjen..
..ovissheten..
....
..ny tid, nya vägar och möjligheter..mot oändligheten och vidare!

Skapande ytor och samtal!

2010-01-08T21:16:00.004+01:00

Idag har jag varit i Götet igen och haft en kall men givande dag tillsammans med Crico och datorn. Det blir såna givande diskussioner så fort vi kommer ihop. Vi har inte alltid samma åsikter och de små små dalar som blir av dessa olika åsikter fylls med givande och tagande diskussioner stora som berg, och hua vad jag kommer sakna dessa samtal känner jag.

Gestaltningssamtal brukar vara magiska, enligt mig, och de samtalen har jag saknat sen jag slutade på HDK. Men nu har jag märkt, efter så många veckors stötande och blötande med "teoretiska" fakta, även fast jag alltid måste skapa mig en slags konkret bild i huvudet av alla dessa faktatankar innan jag kan greppa och plocka ner dem, så är de precis lika givande fast på annorlunda sätt.

Snart är det dax för opponering, men först en helg fylld med hög musik, kladdig färg och stora ytor!

Op-förberedelse!

2010-01-06T20:18:00.002+01:00

Jaha så var då uppsatsen inlämnad och luften har officiellt gått ur! Nädå inte riktigt, men nästan. Nu är det spännande läsning av opponeringsuppsats på schemat med en och annan skottningspaus.

Väntan!

2009-12-27T13:59:00.002+01:00

Efter en jul med en släng av influensa, tomte, klapp- och mat hysteri och total avkoppling, så väntar man på svar från vår handledare om vad som behövs ändras i uppsatsen, ska bli spännande och skönt. Känner att jag verkligen vill avsluta detta nu!

Det finns en tid för allt..

2009-12-19T20:43:00.002+01:00

Idag, mina vänner, har jag och Crico knytit ihop säcken!
Vi plockade fram de sista krafterna och har avslutat, korrigerat, omstrukturerat, filat och till slut skickat in en komplett examensuppsats till vår handledare. Jo...visst, jag vet att det bara är ett första utkast till handledaren...men dokumentet som man levt i de senaste 6 veckorna har inga röda, gula, blå eller rosa markeringar kvar...alla plupparna är borta, sidnumreringen är komplett och säcken har knutits ihop så gott det går. Hur känns detta då? Joo...det känns bra, skönt, overkligt och konstigt. Ja ja...jag vet att vi inte är färdiga men ändå, We did it!

Fast jag måste säga att när vi jobbat hela dagen och bara skulle spara ner filen på usb-minnet, så låste sig datorn hela datorn, ville inte omstarta och bara stängdes av. HJÄRTAT I HALSGROPEN KAN JAG SÄGA!! Det sista man vill att ju att få en hårdiskskrasch! Men, mitt hus´s dataguru kom till undsättning och löste situationen. Dock var det lååååååånga 15 minuter tills vi såg att allt är ok!

Livet känns ganska fint just nu!

Bubblans värld och röda markeringar

2009-12-15T18:58:00.003+01:00

En extrem trötthet har landat. Tror att både jag och Crico känner av den. Vi har en stark vilja att ro detta i land, men det är stora vågor på vägen just nu. Livet utanför vår skapade bubbla tränger sig in och gör sig påmind fast att vi försöker mota bort den.

Idag har vi rättat till och strukturerat upp de flesta lysande röda markeringar som vi puttat in för att se att vi skall tillbaka och fixa iordning. Diskussion och resultat har tagit form, om än väldigt svårkrystat på formuleringsfronten, men det finns där iaf även om de inte är färdiga. Ska sätta igång med sammanfattning och reflektion imorgon förmiddag, medans Crico tar tag i resterande litteraturskrivelse. Eftermiddagen blir avsatt till handledning med B. och det skall bli skönt så man får veta om man är på rätt väg med dessa nyinsatta delar.

Det är ju snart dax för den första inlämningen och då skall alla delar vara kompletta. Vi får väl se hur det går med det...det får tiden utvisa....för hur vi än vänder och vrider på det så har dygnet ändock bara 24 timmar!

Krystat...

2009-12-11T17:37:00.003+01:00

Resultat och diskussions-delarna är så förbannat krystade på nått sätt. Alla meningar som skrivs, vänds och vrids på tills de är helt upp och ner, och alla ställs mot frågan; är det verkligen detta vi syftar på och vill? Varje detalj måste stämma med vår frågeställning och uppsatsämne och det är lätt att snärja in sig.

Skillnaden mellan resultatat och diskussionen är till en början ganska uppenbar, men när man väl sitter där så funderar man hela tiden om det vi skriver är det ena eller det andra, och då är det inte riktigt lika uppenbart.

Datorn vandrar mellan mitt och Cricos knä och vi avslutar, omformulerar och ifrågasätter varandras meningar, från det stora hela, till detaljer och vidare mot molekylernas värld. Fast även om detta är både omvälvande och tröttsamt till bristningsgränsen, så är det intressant och givande, och mitt och underbara Cricos förhållande tas till nya höjder.

Konsten att...

2009-12-07T17:00:00.002+01:00

Konsten att sammanfatta och föra ihop det som man har skrivit och komma fram till nått slags resultat, är inte det lättaste. Faktum är att det är mycket svårare än jag trodde. Man har läst så mycket, har så många tankar i huvudet som snurrar, att allt känns flummigt. Jag skulle vilja kalla det teoretiskt ordbajseri av högsta klass! Man frågar sig hela tiden om det man skriver är relevant för ens ämne. Vi får väl se hur och var detta hamnar i slut ändan...

Gubbavslut!

2009-12-04T18:00:00.003+01:00

Nu har jag jobbat färdigt med Vygotskij. Jag trodde han skulle vara den lättaste av de tre som jag gått igenom, men ack vad fel jag hade. Han var så spretig, inne i flera olika områden och väldigt svävande i sina resultat. Men att avsluta där kändes bra ändå.

Nu vänder vi nosen mot resultatdelen för att koppla samman det vi skrivit so far. Jag ser massvis med kopplingar mellan läroplanerna som Crico tampats med och mina gubbar, fast det är kanske inte så konstigt, mycket av deras grundtankar syns tydligt i läroplanerna. Väldigt intressant faktiskt att se kopplingarna som finns genom tiderna mellan dessa.

Tiden börjar rinna ut och vi har mycket att göra kvar. Men någonstans måste man dra en gräns. Det finns mycket som man skulle vilja få in från övrig litteratur, men som sagt, måttet är snart rågat!

Tror jag avslutar för ikväll, kommer inte längre just nu. Mys i soffan med familjen är oxå viktigt för att hämta energi..

Gubbs

2009-11-30T15:27:00.003+01:00

2 gubbs down, one to go.
Blev "klar" med sammanfattningen av John Deweys böcker idag. Skönt att peta in det i dokumentet för korrläsning av Crico. Det går framåt måste jag säga, sakta men säkert.

Det som däremot står stilla och som i min hydda inte uppmärksammats mycket, är att den första advent kom och gick. Mina fönster lyser icke som de andra i mörkret. Ska försöka få upp en stake för att förleda de på utsidan!!

Jahapp..

2009-11-26T13:50:00.000+01:00

Jag återkommer om en stund....

Handledning och Dewey!

2009-11-25T16:21:00.003+01:00

Har varit i Götet i dag. Det är alltid skönt att ha handledning. Man får bekräftat om man är på rätt väg och det känns skönt. Vi har långt kvar tills målet, men oavsett så känns det skönt när man vet att det man sitter och jobbar med är relevant. Så vi kör väl på i samma anda så får vi se om några nya, oväntade dörrar öppnas.

Nu har jag gått över till att läsa in mig på John Dewey och det är intressant. Tidigare i utbildningen har man fått aningens flyktiga kunskaper om tänkare i pedagogiken. Men nu får man tillfälle och möjlighet att gå djupare under ytan och som sagt innan, så är det väldigt lätt att fastna och läsa ALLT, även om man vet att man inte riktigt har tiden att göra så. Det är roligt, utbildande, förfriskande och helt ärligt bitvis tungrott...men men skam den som ger sig.

Piaget!

2009-11-21T11:47:00.002+01:00

Att läsa och läsa utan att sammanställa känns inte bra. Därför har jag nu i 2 dagar försökt mig på en sammanställning av det jag läst om Piaget hitintills. Mycket av det man läser om är otroligt intressant och det är inte svårt att fastna vid något som kanske inte direkt är relevant för ex-arbetet, men som är väldigt givande.

Vi koncentrerar oss på lite olika saker för att komma framåt och uppdaterar sedan varandra om det vi sysslat med. Christina har skapat i g-mailen, ett dokument som låter oss jobba i det samtidigt över nätet. Där klipper vi och klistrar in det vi skriver och det är otroligt smidigt, istället för att hela tiden skicka runt olika dokument till varandra. Då slipper vi det där med att saker och ting kommer bort när man tillslut har x-antal dokument florerande.

Jobbade igår kväll till 01.00 och satte igång igen direkt imorse när jag vaknade, så nu tror jag att jag tar en stund ledigt. Ska ikväll få äran att gå in i det ljuvliga 80-talet en stund...

Rötter!

2009-11-19T15:32:00.005+01:00

Att skriva ex-arbete är verkligen som att vända ut och in på sig själv. Läsningen har ju börjat, vilket medfört att man nu börjar få mer kött på benen, vilket i sin tur gör att man kommer djupare ner och finner nya vägar och ingångar. Det man tänkte från början känns inte tillräckligt specificerat. Så idag, mitt i allt läsande och försök till formuleringar, kom vi på att det vi egentligen skriver om inte är riktigt det som syftet och problemet säger på nått sätt. Eller kanske mer att det syfte och de frågor vi haft, inte varit tillräckligt preciserade. Kvar blir då nått väldigt svårgreppbart, nått flyktigt, och det funkar inte i mitt huvud. Jag måste ha nått mer konkret, så jag vet vilka glasögon jag skall sätta på mig när jag dyker ner i litteraturen.

Så idag har vi slitit vårt hår från rötterna och omgrupperat tankarna, vilket känns skönt. Vi rör oss i samma fält som innan, fast annorlunda ändå. I dagsläget känns detta mer preciserat och bra. Hoppas bara det nu kan stanna här...

Ljus...

2009-11-19T08:49:00.002+01:00

Herregud vad det ska vara svårt att veta om det man skriver är relevant! Många bra böcker, mycket fakta men svårt att greppa...hur gör man för att sortera??

Snart kommer Crico, jag har tänt levande ljus och satt på the...myspys i kaoset!

Tid!

2009-11-18T08:11:00.002+01:00

Igår slog vi våra tankar ihop hemma hos Crico. Det känns så skönt när vi lyfter varandra, att vi hela tiden befinner oss på olika ställen i "lust-centrat" gör att det hela tiden är någon som kan lyfta den andre. Just nu är inte mitt huvud och min kropp i riktigt fas med varandra och stressen gör att lusten uteblir. Fast oavsett är det bara att köra på...inget val här inte!

Vi fick formulerat lite igår och det känns skönt. Inledning, syfte och problemformulering har blivit synade i sömmarna och nedprintade i Word. Idag blir det fortsatt läsning. Åkte på hemvägen igår om Ikea och köpte mig en golv-läs-lampa, så nu får man hoppas att man kan bli lite mer upplyst idag!

Ops...

2009-11-13T17:18:00.002+01:00

Idag har det lästs och lästs och lästs. Skrivit har jag oxå gjort. Jag har kommit på ett sätt som funkar för mig för att kombinera läsning och skrivning. Lite svårt är det bara, att veta vad som är relevant i bokhögen. Inga andrahands källor ska helst användas och det är lite svårt att undvika när man går in på gamla tänkare genom tiderna. Många har skrivit och omtolkat deras teorier, men alla gör det ju utifrån deras eget perspektiv. Djungeln är väldigt tät!

Startade med en Piaget-bok, men kom snabbt på att utan kaffe (som naturligvis var slut i skåpet) så skulle jag inte komma långt. Därför gick jag över till en text jag hittat på pdf-fil, bildning och kunskap, som är ett slags komplement till läroplanerna.

Undertiden man läser så här i början, så är det lite svårt att veta var och hur det kan användas. Måste nog få lite mer koll på var, under vilken rubrik, sakerna skall in...det finns ju några att välja på...

Applåder!!!

2009-11-12T16:10:00.002+01:00

Det nya inskickade PM:et mottogs med applåder....nädå inte riktigt! Men i alla fall blev det accepterat, så nu är det bara att sätta igång. Det känns som om gårdagens frustration släppt och flugit sin kos för tillfället. Oavsett process, vare sig det är en gestaltningsprocess eller som nu en skrivprocess, så ter de sig lika. Toppar och dalar, lyckorus och depression. Ganska intressant faktiskt! En av de saker jag lärt mig på HDK under mina 2 år där, är hur jag hanterar en process. Jag ser tydliga samband och igenkännande tillstånd och jag blir inte längre lika frustrerad. Tid är essentiellt självklart, oavsett hur lång tid man har, det gäller bara att greppa tag och sätta ner foten. Så, idag bar det av till bibblan i Falkenberg för att leta böcker. Småstad, begränsad tillgång, men ändå en tillräcklig början. Tror jag börjar med Piaget...

Gör om, gör rätt!

2009-11-11T13:48:00.005+01:00

Vårt PM var luddigt och stort! Fast det visste vi ju redan om på nått vis. Tanken att man skall formulera en färdig och fullt-ut planerad plan, känns väldigt överväldigande och därför blev nog oxå PM:et luddigt. Våra tankar var inte nedplockade, ihopskrapade och våra fötter svävade långt ovan mark. Så, handledningen igår med B var givande på så sätt att vi helt enkelt tvingas till att tänka om och göra rätt.

Så idag har jag och Crico slått våra kloka huvuden ihop och diskuterat vad det är vi egentligen vill göra och skriva om. Det kan konstateras, helt klart, att det är himla svårt att plocka ner och snäva in. Ramarna vi har att arbeta efter är, efter planering igår, 6 veckor kvar till inlämning till handledaren. Detta påverkar enormt mycket och stressen ligger som en tät dimma. Känns som vi inte kommit någonstans alls!

Det vi nu bestämt är: vårt arbete kommer vara en ren litteraturstudie; vi har snävat in att i första hand sätta en defenition av begreppet ämnesintegration med hjälp av litteratur som tex tidigare forskning, styrdokument, ordböcker mm; sen kommer vi ta in 3 "tänkare" som vi kommer fördjupa oss litteraturmässigt i (Vygotskij, Piaget och Dewey) och analysera deras tankar om begreppet. Frågan är nu om detta håller???

Vidare var jag på biblioteket på peddan igår och lånade 2 böcker som jag tänkte börja med, "När olikhet föder likhet" och "En annorlunda skolverklighet". Man måste ju börja någonstans för att komma igång och för att dämpa ångesten som ligger och lurar...

Jaha

2009-11-06T18:49:00.006+01:00

Jaha, tanken var ju som jag nämnt innan att jag skulle flytta till ex-bloggen, men nähä se de gick inte. Tanken var att jag och Crico skulle ha en blogg tillsammans under examensarbetet, men tydligen skall vi blogga var för sig. Sååååå jag fortsätter väl här, men under de närmsta månaderna kommer här endast handla om min/vår process under examensarbetet. (Som om jag har varit så himla aktiv det sista..).....men nu blir det andra bullar.

Ex-arbetet då. Ja jag skriver med underbara och fantastiska Crico och jag ser fram emot vår process som ligger framför oss. Vårt ämne (än så länge...): Ämnesintegration-ett didaktiskt verktyg. Vi har haft intro-handledning idag på HDK och fått tilldelat handledare. Kul att komma tillbaka dit, även fast vi inte kommer ha någon gestaltande del som många av de andra. Det är en viss atmosfär där som är så skön på nått sätt.

...men först...HELG!

Fre´da

2009-10-30T12:06:00.001+01:00

Examinationsvecka, kaffe, laptop och lite sömn. Ja så har denna veckan sett ut. Ska ta en paus och åka till paradiset. Saknar processsssssamtal och inspiration. Vill mer!

Some time please!

2009-10-20T18:06:00.002+02:00

Tiden går vidare, men tydligen följer inte bloggen med av någon annledning. Hade stora tankar om en fortsättning men det har inte bara funnits tid. Just nu är jag på vfu, eller rättare sagt snart är den slut och det är dax att gå in i universitets-bubblan igen efter att fått varit utsläpp i 4 veckor. Det är så otroligt inspirerande att få komma ut i verkligheten. Skönt att det börja lida mot sitt slut med pluggandet. "Bara" examensarbetet kvar att ro iland, sen så!

OneMillionGiraffes!

2009-07-23T20:41:00.003+02:00

En kille, ett vad, blir till ett projekt. Helt fantastiskt roligt och otroligt inspirerande. Så följ denna länk, http://olahelland.net/giraffes/ , och skicka in din giraff. Tänker få till ett bidrag själv...man kan ju undra varför just giraffer??

Paradiset!

2009-07-22T10:27:00.006+02:00

Som jag nämnt innan har mina svärföräldrar en stuga. Ett fantastiskt ställe kallat paradiset, där det finns massvis med lugn och ro. En stuga, en lillstuga, en mulltoa och ett vedskjul. Nu ska det renoveras. Det har regnat in i lillstugan och taket är förstört. Yttertak, innertak, slipning och målning ska ske med början nästa vecka då min käre make går på semester. Det ska bli riktigt roligt faktiskt! Vi har varit på loppis och köpt nya våningssäng och det kommer förmodligen inhandlas övriga saker oxå vad det lider. Men en sak i taget, lillstugan först!

De där med livet som passerar!

2009-07-21T21:44:00.003+02:00

att få ta del

att få vara del av

att få vara samman

tillhöra,

att få och ge och ta

utan samvetskval,

villkorslös kärlek

för mig

för dig,

att finna nuet

i allt,

ögonblick,

att finna rörelse

skratt

och glädje,

vackerhet

minnas,

dofter och beröring,

band

mellan oss,

att få älska

och bli älskad,

det är detta som livet för mig

inget annat är viktigt

i långa loppet,

missar man detta

kan det lika gärna va!

Stress och renovering!

2009-07-20T12:23:00.003+02:00

Mitt i all ledighet som man är bortskämd med, känner jag en slags stress komma krypande. Stressen att ledigheten snart är slut och att skolan börjar igen. Tror faktiskt jag är lite skoltrött. Känner mig färdigpluggad på alla plan. Jag har ju ändå pluggat i 5 år nu och man börjar bli ganska redo att komma ut och jobba, tjäna lite pengar och kunna börja göra saker igen. Studerandeekonomin är ju som bekant inte fet! Jag har massor att läsa inför hösten men kan inte riktigt plocka upp texterna, känner panik när jag tänker att jag måste. Det finns varje dag alltid något annat att göra istället som känns viktigare. Jimmys föräldrar äger ett litet paradis. En stuga som är så underbar att vara i. Det ska renoveras en lillstuga där, där taket gått sönder och planering inför det känns mycket roligare att ha i huvudet än relativt tunga pedagogiktexter. Lantlig inredning, vitt och blommigt planeras och våningssängar ska det letas efter. Bra mycket roligare i mitt tycke...

Hjälp??

2009-07-17T18:40:00.003+02:00

Är det någon som sett en sådan här staty innan? Självklart kan man tänka sig att den skulle kunna vara från Bali, där det är vanligt med skulpturer. Det hade varit intressant att veta vad den står för...och vad den används till. I magen har den en 3 cm bred och kanske 30-40 cm lång och djup skåra. Köpte den på loppis för en relativt billig peng. Lite djärv kan tänkas är men det kan inte hjälpas... Så det vore trevligt om någon har nån ide..??

Ulf Lundell

2009-07-16T16:44:00.002+02:00

Är precis hemkommen från Ulf Lundells utställning som denna vecka pågår i Falkenberg. Han kommer ju spela på den gigantiska scenen som de smackat upp rådhustorget idag med, hade varit riktigt kul att gått dit. Jag är positivt överraskad!

Lekfullt, smakrikt, starkt, färgsprakande och helt i min smak. Synd att man inte hade sådär en 30 000 kronor liggandes skramlande i fickan till övers, då hade man kommit hem med nått definitivt. Gudomligt!!

2009-07-16T10:56:00.003+02:00

Hur e de egentligen?

Om man själv väljer att vara med i en grupp, medvetet går in i det, man får inte något betalt för jobbet man utför utan medverkar ideellt, kan man då bli en "no-show" när man sagt att man ska komma?

Helt enkelt, vad får man göra och hur får man bete sig i en ideell förening, där grundenstenen är att man litar på varandra och att man är där för att man vill vara med i gemenskapen.
Det är svårt de här med ideella föreningar och medlemskap däri.

Som "en" så klarsynt jämförde med ett fotbollslag, "man är ett lag/team och för att kunna bli bättre måste man träna, och det är ingen spelare som är så bra så man inte behöver träna, då finns det andra som kan hoppa in på den platsen istället".
Ändå är det så svårt! Andra blir satta på pottkanten för det en väljer att göra. Väljer man då att bli en "no-show" får det konsekvenser för alla inblandade, speciellt då det krävs x-antal medlemmar för att utföra arbetet på bästa sätt. Är det respekt?

Ingen vill att ingen ska uteslutas, men hur långt får man gå när det påverkar andra?

Jag anser att har man gett sig in i leken(gått med), får man leken tåla(engagera sig). Kanske har jag fel, men när andras handlingar påverkar en själv, vilket det oftast gör, bör man tänka 2 gånger. Utsätt inte andra för det som du själv inte vill bli utsatt för!

Självklart kanske det finns bakomliggande omständigheter som kan vara bidragande, och det har jag respekt för. Men talas det inte klarspråk, hur ska man då förstå?

Ta aldrig förgivet att andra ser det du ser, eller att andra hör det du hör, utan klargör istället så att alla befinner sig på samma plan. Det inger mer respekt för varandra och i långa loppet en trovärdig vänskap som kan försätta berg.

...

2009-07-13T11:13:00.003+02:00

Tiden rinner iväg, snart har halva sommaren gått och jag har inte hunnit med hälften av va jag tänkt. Man går liksom in i nått slags dval-lunk och helt ärligt är det faktiskt väldigt skönt. Skönt att få vara ledig helt i både huvud, kropp och själ. Försöker läsa in mig lite på höstens litteratur, det är massvis som ska vara läst. Läser ju som bekant sista pedagogik-kursen till hösten.

Den sista veckan har varit fylld av mc och bilar på STCC. Det har varit roligt men ack vad man fick öva sittmusklerna. Vi behövde inte "rädda" en ända gång vilket naturligtvis är kanon för alla parter. Över 10000 besökare så det var skönt att vi hade vår combicamp att gömma oss i. På onsdag är det dax igen, ingen vila och ingen ro. Man börjar ju fundera på vad det var som hände liksom. Från att inte varit intresserad av motorsport alls till att det blivit ett gift, man längtar dit! Tror det beror på alla polarna. Med rätt folk så blir vilket jobb som helst roligt!

2009-06-24T11:21:00.002+02:00

Solen lyser, man e ledig, barnen är glada och man har kärlek runt omkring sig, kan det vara bättre?
Ja kanske skulle det vara att få åka till banan, och dit ska vi ikväll...
So everything is complete!

Flockdjur!

2009-06-18T13:16:00.004+02:00

Likt flockdjur väller alla däggdjur in genom dörrarna till stormarknaden för att sedan helst röra sig runt i grupp. Kaosartat, frustrerat handlande där de starkaste slåss om matjesillen som om det vore den sista i hela världen. Rumpor upp i vädret i rad med näsorna ner i stora lådor med färskpotatis rotandes runt för att hitta den ultimata potatisen som glänser likt guld. Tätt bakom står resten och köar, för det är något vi svenska däggdjur är fantastiska på, och slåss om rullarna med påsar som de sedan ska stoppa ner sina utvalda guldklimpar i. När däggdjuren sen fyllt sina guldklimpspåsar fortsätter de med sina vagnar som om det inte fanns någon annan i närheten. Det knuffas, puttas och muttras för att sedan ställa sig i nästa däggdjurskö till jordgubbarna. Där börjar proceduren om med att slåss om rullarna med påsar och naturligtvis är det alltid den starkaste som vinner kampen. Fast kampen som de just vunnit blir en bitterljuv vinst då de inser att de likväl måste vänta i kön på sin tur. När de till sist kommer fram till de ljuvligt doftande gubbarna inser de att kampen och vinsten var förjävels, för det visar sig att det inte är svenska jordgubbar.
Nu har dom fått vatten på sin kvarn som ger dem styrkan att fortsätta sin framfart att försöka leda flocken i grupp runt affären. Högljutt muttrandes över missnöjet med jordgubbarna förflyttar sig flocken likt ett fiskstim runt om till kaffe, majonäs, grillkorv och läsk för att sedan visa sin individuallitet i spurten till kassorna. De kör på i rasande fart med sina vagnar med guldklimpar, osvenska jordgubbar, matjesill och svenskaflagg-servetter för att hävda sin status i flocken och få den bästa platsen i den kortaste kön. Sen ska det köas igen och klagas på att man minsann alltid väljer fel kö. För det är ju så att skulle den som kom fram samtidigt som du till kassorna, men valde en annan kö, komma fram före dig så är du ju besegrad i flockstatusen och får vänta ända tills nästa högtid kommer i kalendern för att höja sin status...

Så med detta vill jag önska alla andra flockdjur en glad jäkla midsommar och se nu till att njuta ordentligt av guldklimpar, gubbar och sill........för det ska jag!!!

Tillhörighetens fantastiska värld!

2009-06-17T10:57:00.004+02:00

Att tillhöra, att vara delaktig, behövd och uppskattad är fantastiskt.
Det finns ett ställe på jorden där jag aldrig trodde jag skulle hamna. Trodde inte det fanns något intresse från min egen sida, vilket det egentligen inte finns, men som skapats under en tid. Inte på grund av vad som utförs där, utan på grund av en samhörighet.

Ibland lär man känna personer på annorlunda sätt. Nästan som under en intensiv gestaltning då man vet pesonens namn men inget annat om personens liv. Man vet inte var dom kommer ifrån eller något om deras familjeförhållanden, men man kommer in och lär känna dom så att säga bakifrån. Man har en sak gemensamt, ett intresse som drar fram andra underliggande faktorer och smaskiga detaljer om en persons personlighet, och det är häftigt. Man får en samhörighet som man sällan får annars.
Samma gäller här. Många är helt nya, andra har jag kännt i 20 år. Men trots dessa 20 åren känner man inte riktigt varandra försen man hittar nån gemensam nämnare. En nämnare som på kort tid för varandra närmare och som visar att det finns mer under ytan.
Jag är glad och tacksam att få tillhöra detta gäng. Det har skapat ett sug efter mer. Man längtar tills nästa gång och det är en skön längtan som gör en taggad.

Så ikväll är det dax igen. Dax att ikläda sig den korsförsedda vita tröjan och de illande röda byxorna där det över ena benet står tydligt skrivet samhörigheten...
RESCUE!

Konsten att...

2009-06-16T11:59:00.002+02:00

Konsten att... få in 2 små kaniner i en stor transportbur
Konsten att...hejda sig från att köpa för mycket på sia glass
Konsten att...ta tag i försummade städ-ställen
Konsten att...laga mat ur en tom kyl/frys
Konsten att...rensa ut och förnya
Konsten att... finnas till...

Livet kan vara ganska gemytligt ibland med små västerländska problem som man till viss del njuter av.

Brutet sommarlov!

2009-06-14T10:17:00.004+02:00

Barnens avslutning kom och gick, nu har dom sommarlov. Helgen har gått i pajmasens tecken, nån slag urladdning för dom. I har slutat femman och ska vidare, T har slutat tvåan och ska oxå vidare fast på samma skola. Dom är rastlösa, retliga och trötta. Får hoppas dom kan lugna ner sig under veckan som kommer.

Ett samtal kom sent i går kväll. Syrran och syrrans tös A var på väg hem från akuten. A hade trillat så illa att hon hade brutit armen. 3-4 veckors läktid. Inget gips pga att A växer, utan istället en mitella. Hon har jätteont. Inget roligt sätt att börja sommarlovet på...

EXAMEN!

2009-06-04T08:10:00.003+02:00

En vän har tagit examen. Vi började plugga tillsammans för ca 5 år sen och lärde då känna varandra. Vi läste komvux och den första LAU-kursen tillsammans och sen spreds vi till våra olika ämnen. Vi har hållt kontakten och träffats lite då och då. Snart är man där med och det är både spännande och skrämmande. Jag är väldigt glad för hennes skull. Så...på lördag är det examensfest

Ledighet för uppstressad student

2009-06-03T11:30:00.002+02:00

Försöker hitta min plats i denna nyvunna ledighet som har infunnit sig. Efter 2 långa terminer är man så uppe i varv att man liksom inte riktigt minns hur det är att vara ledig, helt ledig både i kropp och själ. Är nog fortfarande lite för uppstressad för att kunna slappna av och njuta. Upptäcker att jag har långtråkigt ibland fast jag inte borde ha det. Lite knepigt faktiskt... Helgerna är hektiska som den. Då har man lagt in massor av saker som måste göras. Dessa saker är sånt som lades in innan ledigheten infann sig, vilket är ett bevis på att man skall leva så fort och så mycket man bara hinner under veckosluten för att sedan, nu, sitta och glo under veckorna när alla andra jobbar. Hmm får nog försöka planera om i min hjärna innan det kan komma ut praktiskt...

BUS

2009-06-01T18:29:00.002+02:00

Idag har jag varit med min dotter och hennes 17 klasskompisar på busfabriken i Halmstad. Hon slutar ju som bekant 5:an och klassen ska splittras till olika skolor och klasser, och nu så här innan avslutningen passas det på att göras massor av saker. Detta är en klass som jag tror det finns få av. Dom har en sammanhållning som är helt unik i mina ögon. Ingen är utanför, alla hittar på saker tillsammans både på raster och utanför skolan. Det är helt underbart att se. Och nu ska dom splittras vilket är väldigt tråkigt. Tydligen tycker de rådande att det är bra att splittras och skapa nya konstallationer. Jag kan hålla med till viss del, visst är det bra att tillföra och dra bort och blanda om och skapa nytt, men i just denna klass så är det så synd. En boendegräns är dragen av kommunen, hälften till en skola och hälften till en annan. Av dessa "hälftar" delas det upp i 3-4 olika klasser. Nytt är inte alltid bra, även om det självklart blir spännande för alla inblandade. Hoppas bara det kan bli ok i fortsättningen oxå...

Grundat

2009-05-29T11:27:00.004+02:00

Upptäckte idag att det inte bara kunde sluta så där abrupt som det gjorde i Måndags, jag mådde inte riktigt bra av det så jag fortsätter istället. Jag tror att jag inte riktigt var hela vägen framme.

Fick av en kär gammal granne 10 meter ogrundad gedigen linneduk förra sommaren, vilken jag har gett mig i kast med. X antal meter sitter nu uppe på min vägg och har grundats så jag e alldeles vit hela jag. Guuuud va skönt de kändes efter ett par dagar i nått slags vakuum som jag inte förstått mig på. Väntar nu bara på att det skall torka...

Nya tider väntar...

2009-05-28T16:20:00.002+02:00

Ikväll ska vi på föräldramöte på den nya skola som min dotter ska börja på till hösten. Man funderar på vart tiden tog vägen.

Hon var själv där på besök idag och kom hem helt lyrisk.
"Det var så stort mamma och dom hade ett fik där så då måste jag ha med mig pengar..får jag det?"
"Dom andra barnen applåderade när vi kom in och sa..där är dom nya 6:orna...man kände sig så välkommen..".
"vi ska få egna skåp med nyckel och då måste jag ha en nyckelring".
Det är sådana tillfällen som man måste försöka spara på och stoppa undan i minnet när dom kommer hem och liksom bubblar ur sig saker som för dom är jättestort. Pengar till fika och en nyckelring...man minns ju själv hur det var...

SLUTGILTIGT AVSTAMP ;)

2009-05-26T10:26:00.003+02:00

Då var det slut... redovisningen är gjord och man har kommit ut på andra sidan.
Det känns konstigt på nått sätt. Man är så uppi allt när det pågår och nu när det är färdigt så blir man lite ställd. Det är med blandade känslor som denna kurs tog slut. Innan har man ju vetat att det funnits en fortsättning med nya kurser, men denna gången är det så slutgiltigt. Jag har varit på HDK i 2 år och tiden har bara flugit iväg. Jag minns att jag var så orolig för att inte komma in, och nu 2 år senare har jag lärt mig massor. Det är skönt att kunna titta tillbaka och se utvecklingen som skett. Man blir glad, även om dessa åren bara är en början på något helt nytt, ett avstamp liksom. Nu är det dax att fortsätta. Jag känner mig nöjd och är otroligt tacksam för alla jag fått lov att möta. Vänner som kommer att bestå, lärare som fört en framåt och alla andra runt omkring.
Puss o see ya!

Jag kommer att behålla denna blogg och fortsätta skriva. Det kommer ju en gestaltningsfortsättning till hösten och jag kommer att läsa min sista termin på lärarutbildningen, så det kommer förmodligen finnas massor att blogga om...om bara tiden finns.

Skroten

2009-05-19T20:38:00.002+02:00

Idag har jag varit och frossat i tyger på skroten i Kinna. Även om det nalkas redovisning av projektet snart så finns det alltid en fortsättning...

Servo

2009-05-18T08:20:00.005+02:00

Helgen som gått har varit avsatt till snabba hojar och ambulanskörning. Mitt i det öronbedövande dånet har jag suttit och skissat. Försöker finna nått slags avslut men det är svårt. Tiden gick för fort i denna kurs precis som hojarna som blåste förbi i 250 knyck. Det är risk för krasch på många sätt! Önskar det kunde vara så lätt som att sätta på blåljusen och hämta upp (samla upp) för att sen lämna över till de mer kunniga. Jag är ju den som styr här och man skulle väl kunna säga att jag inte har "servo" direkt. Jag ska ju vara den som är "mer" kunnig i det här och lätt kunna knyta ihop säcken, men det är inte riktigt så. Skulle själv behöva en nackkrage och en andningsväska med en fullt öppen syrgas tub framför näsan...

Jag har släppt syendet, det känns klart på nått sätt. Tänker nog avsätta veckan till uppsamling och återknytning. Vi får se...

PROV...

2009-05-14T09:09:00.003+02:00

Det vart riktigt roligt faktiskt....detta ska inte ses som färdigt på nått sätt....

...

2009-05-13T16:39:00.003+02:00

Mitt arbete liknar en mind-map! Varför? Vet inte riktigt...men kanske är det logiskt för det är oftast så jag gör anteckningar...det är så jag tänker och har tänkt i min process...även fast det varit omedvetet...hmmm får se vad detta är egentligen och varför det kommer nu...

"Mindmap, minneskarta, tankekarta. Mindmapping är en teknik att göra anteckningar, ofta i flera färger, som baseras på relationer mellan inlärda element. Tekniken utvecklades under 1970-talet av Tony Buzan. Mindmapping används idag inom vitt skilda områden, allt från noteringsteknik i skolan till att arbeta med komplexa utvecklingsprojekt. Alla som arbetar med att sammanställa, ta del av eller presentera information med någon sorts komplexitet har glädje av mindmapping-tekniken." http://sv.wikipedia.org/wiki/Mindmap

Har laddat hem programmet som finns på länken ovan. Har testat lite och det kanske har potential...vi får se...

Miss...

2009-05-13T16:07:00.003+02:00

Ibland blir det missar i kommunikationen, och det är inte mycket man kan göra åt det. En handledning som kändes viktig, uteblev. Det känns tråkigt men det är väl bara att fortsätta vandra. Det är ju ändå snart dax för nått slags avslut och det måste ju ändå komma innefrån på nått sätt, så det ska nog bli bra ändå. Fick ju pratat av mig i Måndags... tack S och C.

Sortera

2009-05-12T12:30:00.003+02:00

Det stora ska bli mindre...som vanligt.

Först en känsla av att inte ha något alls (with a little help from my friends), och sen en känsla av ro.

Att titta, ta ett steg tillbaka och se vad man gör, vad man gjort, är skönt. Det kopplar dåtiden med framtiden. Man finner länkar. Jag har ganska mycket, kanske inte rent visuellt, men innehållsmässigt. Det finns en stark koppling mellan mina tankar och det jag ser framför mig.

Tror jag återigen förvandlat frustrationen till handling och denna gång såg jag den mycket klarare. Som en öppen bok...

Tillfreds...

...samtal...

2009-05-11T17:05:00.002+02:00

Det ger fina tankar när man leker bredvid varandra, även fast det bara var för några timmar.

Risk för brand...

2009-05-10T19:58:00.000+02:00

Det glöder... både på gott och ont...

Frustration...

2009-05-08T16:15:00.002+02:00

...är svår att handskas med. Den är svår att handskas med även fast man är medveten om att den ska komma. Den är svår att handskas med när allt man vill är att få hjälp utifrån och man vet att det måste komma innifrån. Jag känner mig oformulerad i mitt projekt...eller inte direkt oformulerad utan snarare kanske det är så att jag har svårt att plocka ner och gripa tag. Jo förresten jag är nog oformulerad och jag undrar varför. Mitt projekt är fullt med innehåll men kanske är det för stort, för ogripbart just nu på detta plan.

Frustration kanske är bra fast det känns skit. Frustration kanske för en framåt och är drivande men för tillfället är jag lite trött på att stångas. Projektet följer sitt mönster och jag vet vad som nalkas. Problemet är kanske rädsla. Rädsla för att det skall ta slut. Jag vill inte att det skall ta slut på min tid på HDK. Jag vill va kvar i bubblan och fortsätta utvecklas, jag är ju precis i början. Det är nog frustration för många olika saker som spelar in just nu. Men jag måste gripa tag och plocka ner. Det har funkat innan, jag vet hur jag funkar. Jag känner min egen process.

Det är dax att stoppa ner foten i betong och stå stadigt...på många olika sätt.

...

2009-05-07T19:48:00.002+02:00

I väntan....i längtan efter handledning...

...http://www.fulheten.com/

Hornet i sidan...

2009-05-05T12:24:00.003+02:00

Jag läser...fortfarande!!! Jag läser både Dalai Lama-boken men oxå ändligt och oändligt spel av James P Carse och dessemellan syr jag för hand. En ganska trevlig tillvaro faktiskt. Enda problemet just nu är att jag lyckats få in glöd i ögat och svett upp hornhinnan på mitt högra öga, vilket medför tämligen suddig syn. Förhoppningsvis kommer det lägga sig tills imorron och min enda kommentar till detta dilemma är att rökning är farligt!!!

Ett citat ur "Ändligt och Oändligt spel" som gör mig glad;
"Det finita spelet för livet är allvarligt; det infinita livsspelet är glädjefyllt. Det infinita spelet ekar av skratt. Det är inte ett skratt åt andra,...det är ett skratt med andra, tillsammans med vilka vi har upptäckt att det slut vi trodde oss vara på väg emot har öppnat sig. Vi skrattar inte åt det som överraskande har visat sig omöjligt för andra, utan åt det som överraskande har visat sig möjligt med andra". (sidan 29)

Dessa texter för mina tankar längre, får mig att nicka instämmande och får mig vilja mer med det liv vi har fått.

Tid till eftertanke

2009-04-29T09:34:00.013+02:00

(http://www.kktanhp.com/Theravada%20Buddhism.htm)

2009-04-28T10:35:00.001+02:00

Jag läser...

Dalai Lama boken är fantastisk...

Tack M

Idag!

2009-04-26T08:07:00.002+02:00

En dag fylld av uppfyllning av mina barns längtan...

barnkalas

simmning

fika

och

kanin-besök-bestämmningstid

...sen är det måndag igen...

Buddhismen

2009-04-23T08:28:00.006+02:00

Sen temat blev satt, har jag funderat massor. I många av de längtans-sökningar jag gjort på nätet, har det ofta uppkommit länkar till buddhismen. Detta är en religion som jag inte känner till så väl, då jag inte är intresserad av religioner i allmänhet. Jag tror att det finns en mening med saker och ting som händer eller sker runtomkring en, så därför har jag inte kunnat ignorera när det ständigt poppat upp buddhist-relaterade sidor, utan valt att undersöka lite på ytan i relation till längtan. Kalla det slump kanske...

Inom buddhismen pratas det om "lidandet". Vi skaffar oss saker som ger oss tillfredsställelse för stunden, vi längtar efter saker och när det blivit uppfyllt, fyller vi på med längtan till nått annat osv (lite som gräset på andra sidan). Detta "lidande" är utsträckt över flera liv och i stora drag går det ut på att utplåna denna åtrå och dessa begär. Vi föds på nytt genom längtan (god eller ond karma är det som bestämmer vad vi blir i nästa liv), och inte försen vi gjort oss av med denna längtan slutar vi att pånyttfödas. Man vill uppnå "Nirvâna (sanskr., "icke-vara"). Inom buddhismen ses nirvana som fullständig frihet från begär, hat och självbedrägeri. Att uppnå nirvana är detsamma som att bli upplyst eller uppvaknad. Man uppnår nirvana genom att handla rätt, och att handla rätt inom buddhismen är att följa fem enkla moralregler: att inte skada eller döda, att inte stjäla, att inte vara otrogen, att inte ljuga och att inte använda droger". (http://sv.wikipedia.org/wiki/Nirvana )

Jag tycker detta låter intressant, det är ett spår jag måste följa. Finns det något som heter "meditations-skapa" tro??

En liten länk... http://vbv.se/

---

2009-04-21T10:54:00.001+02:00

---

2009-04-21T09:47:00.002+02:00

okoncentrerad, bitvis fokuserad. förvirrad, frustrerad, förbannad, splittrad och sliten...

...samlad, sökande, suspekt, liten, lustfylld, lekande och lärande...

Var må detta sluta och hur kommer man igång??

12 år + 9 månader

2009-04-17T17:41:00.007+02:00

Jag vill så mycket! Den sista tiden, de sista åren, har jag velat massor som legat och pyrt och som velat komma fram och få ta av min tid. Tid jag inte haft, tid som jag prioriterat till annat i mitt liv. "Ja e inte bitter"...var sak har sin tid! Under denna "belägrade" tid har jag längtat... längtat efter mig och mitt. Nästan som att det funnits ett hologram av mitt forna jag i det belägrade jaget.

Jag har vetat om, hela tiden och extremt intensivt, att hologrammet funnits. Jag har många gånger försökt att plocka fram det... men genast fått stoppa undan det för det belägrade jagets skull. Jag har bett om lov, sökt tillstånd flera gånger men inte lyckats...inte försen idag av alla dagar och inte självgjort.
INSIKT!
Att nån annan såg och påpekade, att jag blev sedd och hörd...och beviljad. Nästan lite magiskt...som efterlämnat pirr i magen.

Tack M.G och ni andra!

2009-04-16T15:58:00.002+02:00

LÄNGTAN finns i mina tankar...hela tiden

känns slött och tvunget...

ska bli skönt att ses...

och att mina högt älskade småttingar går tillbaka till skolan...

frihet...

Fri!

2009-04-13T09:41:00.001+02:00

Familjelugn,ägg och sol...en liten stund till!

Ett Liv!

2009-04-06T08:29:00.006+02:00

Vid första tanken, första anblicken av det nya temat, så kändes det som ett gott tema, ett stort tema som man lätt skulle kunna spinna vidare på. Nu har jag funderat i en vecka och jag har kommit fram till att jag inte kommit fram till något och att det nog inte är så lätt ändå!

Man kan längta efter massor av saker, JAG längtar efter massor av saker. Jag längtar efter vänner på andra sidan jorden, släkt som bor längt bort, kärlek. Dessa saker ser jag som lite elastiska, längtan som dras ut över tiden som ett gummiband och som sedan dras ihop när man får ses, när det uppfylls.

Jag längtar efter vissa materiella saker som jag vill ha som jag inte kan få just nu. Dessa saker är inte fullt så viktiga för just mig som har det bra som jag har det, men kanske livsviktiga för andra sämre lottade.

Hela tiden längtar man efter bättre, bättre, bättre, både för sig själv och andra i ens närhet. Gräset är av någon anledning ofta grönare på andra sidan. Girighet...en av de sju dödssynderna! Man har svårt att bra finnas till och vara nöjd där man är, man har svårt att stanna upp och lukta på blommorna. Tänk vad man missar mycket när man hela tiden längtar efter något annat. Man skulle se på saker och ting som Melker i Saltkråkan gör; Denna dagen - ett liv!

Så idag ska jag inte längta tills imorron eller till andra saker i min närmsta framtid. Idag ska jag fånga dagen... CARPE DIEM!

Dröm!

2009-04-04T11:17:00.003+02:00

Jag drömde inatt att jag var tillbaks i New York, fast denna gång med min mamma. Vi skulle besöka en gigantisk tygaffär jag fått nys om, men vägen dit var inte problemfri. Det var fullt med dåligt planerat vägarbete, bilköer och omvägar. När vi väl kom dit så var den gigantiska affären förlagd utomhus, precis som stor brädgård full med öppna hus och högt i tak, och de var fulla med tygrullar placerade i färgskalor. Jag vet att jag tänkte att herregud, vad händer om det regnar! Fast i en perfekt värld, i en perfekt bräd-gårds-tyg-affär regnar det naturligtvis inte... Alla dessa milslånga öppna hus med tyger liksom glödde med ett guldaktigt skimmer i sjöns alla färgskalor och precis när vi skulle sätta igång och shoppa (naturligtvis fanns inga penga-bekymmer heller), så vaknade jag av att solen lyste in genom fönstret och kom rakt i mitt ansikte. Det kallar jag längtan! Man kan defenitivt säga att efter en sån dröm kändes morgonkaffet på min balkong i varm vårsol, som en perfekt start på en härlig lördagsdag.

Nystart!

2009-04-02T10:31:00.000+02:00

Ny kurs, nytt tema

LÄNGTAN

2009-03-30T19:37:00.001+02:00

Summmmmering!

2009-03-22T09:44:00.005+01:00

Jaha då det alltså dax för nån slags summering av denna del av kursen. Lite knivigt måste jag säga på ett vis, då jag fortfarande är mitt i processen, men samtidigt skönt, för att kunna gå vidare och börja på nått nytt. Jag får försöka sammanfatta där jag befinner mig just nu, då jag som sagt inte riktigt känner att jag avslutat på nått vis.

Jag känner att min process varit lite mer spretig än den brukar vara. Jag har haft ganska mycket mer tankeverksamhet än verkstad. Visst har jag gjort oxå, småsaker, men inte det fullt givna som under andra projekt. Det känns ganska skönt faktiskt, så här i efterhand. Jag har känt att jag bara följt med i processen och låtit mig undersöka mina spår lite mer fritt denna gång än innan. Det har inte varit det stora som varit viktigt utan snarare alla de små bitar som fört mig framåt.

Jag har ju hela tiden hållt mig till min ingång med DNA, men det har hela tiden tagit nya vändningar som inte vart tänkt från början. Tanken denna gång var att jag inte gjorde det personligt om mig, som varit fallet innan. Självklart blir det alltid personligt då det är jag som gör, men botten har inte handlat om mig och mitt, och det har varit både skönt, annorlunda och jobbigt. Skönt för att inte behöva ransaka sig själv och bearbeta saker på samma sätt, annorlunda då jag har blivit van vid att jobba så och jobbigt då jag upptäckte att mitt photande började med att direkt utmana mina egna gränser, att bearbeta mig själv. Kontentan som jag ser det, är att även fast du inte tänkt göra projektet om dig själv så är det lätt att hamna där ändå. Som sagt, man kan ju bara utgå från sig själv.

De sista 2 veckorna har jag försökt hitta DNA eller mänsklighetens DNA genom en kameralins. Vad är då mänsklighetens DNA? För mig, helt uppenbart, är det människor. Jag ville fånga människor i närbild, fånga deras ansikten när de inte vet att de är iaktagna, fånga blickar, samspel och liv helt enkelt. Det har varit spännande och jag har fått närbilder precis som jag velat ha. Inte många då jag och ny kamera inte riktigt känner varann, men ändå. Sen upptäckte jag där bland 6-700 bilder, blickar. Blickar av den sort som jag sökt fast jag inte visste om det själv.

Sååå, där är jag nu och jag känner mig nöjd.

Blicken!

2009-03-17T18:42:00.007+01:00

600-700 bilder, kanske 20-30 ok och en handfull bra. Men när jag kollar igenom bilderna, de bilderna som inte är nått att ha, som antingen är suddiga eller har folk utan ansikten, har jag funnit att många har en sak gemensamt. Det finns nästan alltid en person i bilden som har en blick rakt in i kameran. Ibland har kameran fokuserat på nått som inte jag har fokuserat på och det skapar enligt mig väldigt spännande bilder. Ett hav av folk och en blick. Störtskönt! Det är ju där, mitt i havet som DNA:t finns, i just den blicken, den personen.

Livet genom en lins!

2009-03-16T18:46:00.005+01:00

Idag har jag tänjt på mina gränser. Helt otroligt vad det var jobbigt i början, det tog tid innan jag fick upp kameran. Lånade stativ på skolan och då kändes det bättre på nått sätt, tänker jag själv iaf. Fick fin fin hjälp av kära M, massvis med tips och moraliskt stöd gör underverk...tack vännen!! Visst, bilderna är lite gryniga pga zomen men va fasen, rom byggdes ju inte på en dag....jag gjorde det iaf!!!

Gränser!

2009-03-12T12:26:00.003+01:00

Gränser. Alla har vi gränser för hur långt vi kan ta saker utan att känna sig dum eller att känna att hit men inte längre. Ibland, kanske ofta, är dessa gränser hämmande. Dom kan ibland få oss sluta med de vi håller på med innan det egentligen är färdigt. Jag har en sån gräns. En gräns som jag inte visste jag hade och som fått mig att inte kunna fullfölja mina tankar, min vilja. Är detta då ett tecken på att jag inte ska dit? Jag har velat ta närbilder på människor när de inte är medvetna om att de är iakttagna, allt för att försöka få fram mina tankar om det mänskliga arvet, DNA:t. Jag har under 3 dagar försökt på olika sätt att gå över min egen gräns som är att jag inte vill utsätta andra för något som jag själv inte skulle vilja bli utsatt för. Det har varit ganska jobbigt när jag upptäckte det. Inte ens när jag befunnit mig på folkrika ställen där jag inte synts, har jag kunnat trycka på avtryckaren på kameran. Varför? Jag vet inte, det tar helt enkelt emot att göra det nått så otroligt mycket. Hmmm jag får väl helt enkelt leva med att jag är lite mesig.